Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Ruth Hamrin-Thorell: Det går an — nu och för hundra år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruth Hamrin - Thorell
som möter den ifrån sjön uppåtstigande passageraren och omgiver
honom, innan han kommer så långt som till domkyrkans
upphöjda trädbevuxna kulle, i vars grannskap biskopshuset och några
till antyda en högre värld.» Även den världen finns fortfarande
kvar om än något hopkrympt och demokratiserad.
Så långt kom emellertid inte Albert och Sara vid den tur, som
de passade på att göra i staden, medan ångbåten låg i hamn.
Egentligen ämnade de äta frukost och letade sig så småningom också
fram till ett litet värdshus med vita fönsterluckor — bestämt ligger
det ännu kvar innanför ett plank med en trappa nerifrån gatan!
Där fick de stekta morkullor, färsk lax, hallon och grädde samt ett
glas körsbärsvin. Men där fick också den gode sergeanten av Sara
en av sitt livs svåraste chocker.
Den första var det dock icke. Den korta leden mellan Stockholm
och Strängnäs hade mamsell Sara hunnit med både att chockera
och förbrylla honom så att han rakt inte visste, vad han skulle tro
om sin söta medpassagerare. Snarfyndig var han förstås inte, men å
andra sidan trippade det knappast i någon ung mans väg omkring
så många av Sara Videbecks sort att sergeanten rimligen kunde
lastas för att han inte genast förmådde klassificera henne.
Men låt oss ta händelserna i ordning och försöka bringa någon
reda i den chockerade sergeantens andliga kaos! Vem var
egentligen till att börja med Sara Videbeck och hur ter hon sig för en
medsysters oförvillade blickar?
Sara var en 24-årig glasmästare från Lidköping, som varit på
affärsresa till Stockholm. Hennes rörelse var ganska stor, i varje
fall hade hon flera gesäller anställda och levererade glas över hela
landet. Glasmästeriet drevs i hennes mors namn, men Sara skötte
ensam hela rörelsen, ty modern var alkoholiserad och sjuk och
låg just nu på sitt yttersta. Hon hade inte på många år kunnat ta
vara på sig själv, mycket mindre en glasmästarverkstad. Saras
underliga ställning i affären berodde helt enkelt på att Svea rikes
lag aldrig tänkt sig flickor av hennes typ utan förbjudit kvinnor
överlag att självständigt idka handel. Det enda som tilläts dem var
att baka pastejer och kringbära dem i husen, men endast under
särskilt ömmande omständigheter, såsom försvagad hälsa. Att
syssla med något så ömtåligt som glas eller något så vidlyftigt som
försäljning av fönsterlufter, att ha gesäller under sig och handhava
egen kassa — ack, huru fjärran vare icke det från kvinnor! Sara
Videbeck visste också fuller väl, att hennes dagar som glasmästare
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
