Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Sten Söderberg: Resa i flera dimensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Söderberg
Det kan inte sägas något koncisare och sannare om bragden.
Att dess storhet inte bestod beror på en utveckling ingen kunde
förutse — inte ens en dåtida Jules Verne skulle ha kunnat se
järnvägarna dra sina hundramilaband genom berg och dalgångar;
autostradornas bilmyller och luftens skymasters var inte ens födda
i en fantasifull gissning. Andra samfärdsmedel tog andan ur
kanalens lungor, men en turistväg utan motstycke i världen har
blivit kvar. Alldeles utan sin ekonomiska betydelse — utöver det
turismen ger — är kanalen inte heller idag: 1945 nyttjades den
av över 3 000 fartyg om över en kvarts miljon ton, och kanal- och
slussavgifterna uppgick till 400 000 kr. Det är inget dött
monument över en svensk storhetsdröm som sträcker sitt blänkande
band från Mem till Motala, från Karlsborg till Sjötorp och sedan
kompletteras av Trollhätte kanal och Göta älv.
Orvar Odd skrev i ett för etthundrafem år sedan utgivet
bildalbum: »Deras förhoppning hvilar vid Göta kanal, denna stora
lifsådra, som redan verkat så förmånligt på en mängd andra orters
välmåga och förkofran i de provinser, genom hvilka den sväller
fram.» Till hur mycket vi, räknemaskinernas och
kassaapparaternas sentida barn, ska uppskatta denna förkovran i reda pengar är
en öppen fråga. Det stora riksdikets belackare hade fel, fast
utvecklingen gav dem rätt — ännu en paradox hos detta
mångdimen-sionerade storverk.
I Göta kanalbolags nådiga privilegier av 1810 ingick obehindrad
rätt att vid egen verkstad tillverka gjutgods, smiden, verktyg och
andra nödvändigheter. Som produkt till den nya vattenvägen fick
1800-talets Sverige härigenom sitt vid sidan om
Norrköpingsväve-rierna främsta industriföretag: Motala verkstad.
Det var återigen Baltzar von Plåtens järnvilja, som genomdrev
anläggningen 1822 av smedja, snickar- och filverkstäder, och det
var han som hittade rätte mannen att leda arbetet, engelsmannen
Daniel Fraser, som stannade i två decennier. »Efter min
övertygelse är det ett av de största bevis på den ovanliga lycka, som följt
mig under min långa levnad, att jag av nästan bara slump stötte
på en man som Fraser», skrev Platen själv. Nästan bara slump —
kanske det också var den respekt för engelsmännens mekaniska
geni, som väckts av Samuel Owen och hans verkstad på Norr
Mälarstrand i Stockholm, där Kungl. Myntet nu ligger. Hans ångbåt
Häxan — den första propellerdrivna — hade tuffat fram över Rid-
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
