Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Lars Madsén: Framtidslandet. Ådalen i trävaruruschen så som folk ännu minns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Madsen
började, och folk strömmade till söderifrån, den tidiga
industrialismens nomader, i hopp om arbete. De satte fart på socknarna.
Över stora arealer stod urskogarna, eller stod och låg om
vartannat
Skummoge, lavoge, mossuge trä, utav ödlor förtärde
Ruttnade, skyhöge, gamle, hel bare, torreste tallar.
Gustav Vasa skrev i brev av den 20 april 1542, att »alla sådane
ägor, som obyggda ligga, höra Gud, Konungen och Sveriges krona
till och ingen annan». Gränserna mellan bönderna och socknarna
å ena sidan och Gud och staten å den andra, de reglerades till stor
del under adertonhundratalet genom den så kallade avvittringen.
Man gav bönderna rikligt, man hoppades att på det viset
uppmuntra nybyggen vid arvsskiften. De som så gjorde såg framtiden
i jordbruket.
Bönderna hade alltså fått massor av skog just när den började
bli värd något, bolagen kunde nu förvärva inte endast
avverkningsrätter utan även skogsmark. Man högg in med friska tag, den
gamla ängslan att storskogen skulle utrotas vaknade upp igen, i
socken efter socken, allt längre upp mot fjällen trängde bolagen,
och statsmakten sökte reglera med lagar om tumtal i brösthöjd,
om utsyningstvång för nybyggarhemman, om ägostyckning o. s. v.
— ett jordskred var igång.
Snart höjdes härskrin så som exempelvis Pelle Molin
formulerade det. »Norrlands bönder äro utplundrade av sågverksägarna.
Norrland går icke framåt, som det står att läsa i aviserna.
Norrland är icke något framtidsland. Där skall bli ödemark.»
När man läser om bondpojkar med »dragspel i händerna och
växelblanketter i bakfickan», om skogsauktioner i Sollefteå, där
man strödde sågspån på kroggolvet mot spyor och stjälpta glas,
när man i samma blink läser om gistna skogskojor, där den sura
stanken ur jordgolven blåste ut mellan springorna, och vräkiga
disponentkalas på Knaust, då får man intryck av ett Klondyke
med champagne mellan brädstaplarna. De slumrande miljonerna
rörde sig litet yrvakna.
Intrycket kan vara värt att pröva. Jag har gjort en liten
provborrning i Ådalen och samlat minnen från folk som själva varit
med och som berättar utan litterära ambitioner.
Den gamla handels- och lastageplatsen Nyland ligger där
Ångermanälven blir fjärd. Infödda berättar.
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
