Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Claes Krantz: Kurgäster, fiskare och turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Claes Krantz
den, och som ger lärda män vid fyra havsbiologiska stationer
material för studier. Gullmarn är också en gränslinje i kustlandet.
Vid dess södra strand tar den grå gnejsen slut och vid dess norra
börjar den röda graniten. Fiskebäckskil är idyllen framför andra
bland Bohusläns fiskelägesbadorter. Där levde och målade Carl
Wilhelmson, och klipporna, dagrarna och solnedgångarna där
har en gång för alla fått sina färger från hans palett.
År 1858 steg man dock inte i land i Fiskebäckskil. Samhället
hade ingen restaurang och ingen societetssalong. Man fortsatte över
fjorden till Lysekil. Där har hela samhället nu gjort helt om. På
handbokens tid vände det ansiktet mot norr, nu är det vänt åt
söder. Det lilla fiskeläget har blivit en industristad med badorten
kvar mest som ett reservat.
Norr om Lysekil börjar de söndertrasade bergen, de övergivna
arbetsplatserna, vilka för all framtid står kvar som dystra
minnesmärken över stenindustriens vilda ungdomsår. Vid Malmön får
man första glimten av hur det går till nu — i storbrottsdriftens tid.
Men även där har bergen sargats på det ursprungliga, planlösa
sättet. Det har emellertid gått bakåt för stenindustrien, och Malmön
har sökt sin tillflykt i konservfabrikation och badortsrörelse.
Sandvikarna vid ön är frestande för folk, som vill känna mark under
fötterna även i badet.
Hovenäset, Tången, Gravarne, Smögen, Hasselösund och Väjern
— det är sex särskilda samhällen, som ligger så nära varandra, att
man hela tiden ser det ena från det andra. I själva verket är det
något ganska unikt med denna anhopning av livskraftiga
samhällen tätt intill varandra. Men i denna sjudande fiskarbygd trivs nu
också sommargästerna. Här slår traktens egen puls på ett sätt som
också främlingen förnimmer, här finns något att titta på mellan
bad och segelturer. I och med denna våldsamma koncentration på
sydspetsen av det uråldriga, forntidsmättade Sotenäset är
emellertid den egentliga fiskelägesbygden slut. Hunnebostrand och
Bovallstrand är mer präglade av stenhuggeriet. Fjällbacka och
Grebbestad är mer odifferentierade kustsamhällen, och det var väl
därför som de redan tidigt bevärdigades med sommargäster. De har
vuxit sedan adertonhundratalets mitt men inte förändrat sin
karaktär.
Av alla de platser och lägen vi passerat på vår färd uppför kusten
är således Marstrand, Lysekil, Grebbestad och Strömstad de
enda som vår gamla resehandbok ägnar större uppmärksamhet.
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
