Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loggbok från Sjaunja. Valda delar, sammanställda av kanotfärdens deltagare: Lasse, Nisse, Olle, Gunnar och Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Loggbok från Sjaunja
Gunnars och min. Men Olle hade redan 14 dagar innan vi lämnade
Stockholm organiserat anskaffandet av den tredje. Den skulle
komma från något fjällvatten i södra Lappland. Olle är ju erkänt
fin på att organisera andra, så den skulle nog vara framme när
vi kom. Vi hade försökt lugna varandra med Olles förtänksamhet.
Lätt sårad hade Olle lugnat oss. Men när vi stod där på banvallen
i Linaälv bland allt vårt pick och pack och såg tåget försvinna mot
Kiruna, så fanns där alltjämt bara två kanoter, Olles var inte där.
Äventyret hade alltså redan börjat. Man skakar inte fram en
kanot så lätt i Lapplands myrkanter. Men i Linaälv fanns en
telefonstation och den ockuperade Olle blixtsnabbt och började
organisera. Snart surrade det på alla stationer, och alla linjer i
Lapplands fjällvärld blev heta av Olles indignation. Hans röst blev högre
för varje samtal, samtidigt som han själv sjönk allt djupare ner i
stolen. »Hallå–-jo jag frågade hur det kan komma sig–
men snälla lilla rara vän, ni hade ju lovat–-nu vill jag veta
vart ni egentligen skickat den -—- — Var får man tag i
busschauffören då–-En busschaufför kan väl inte utplånas —–».
Olle blev varm i kläderna, lade benen på bordet, gestikulerade med
luren så han höll på att trassla in sig i sladden. »Hallå–-hur
i Herrans frid kan ni åtaga er–-i garaget?!–— Var har
ni gömt garaget då–-har det också försvunnit–– inte
bråttom säger ni–— — Ni ska inte tro––ni ska veta–
hallå fröken, nej bryt inte, då försvinner han också — — — jaså
stinsen lovade — — — o. s. v.» Kanoten troddes vara på väg
någonstans, försvunnen i det lappländska trafiknätet.
Man flyttade bort Olle från telefonen och ringde vänner i Gällivare.
Med nästa tåg kom en kanot. Och så for vi.
Lasse fortsätter:
För att komma till vatten hade vi drygt 1% mils vandring. Vi
hyrde häst och vagn och Johansson i Linaälv och lastade våra
grejor. Hösten var kommen. Svalorna hade samling på Johanssons
tak, när vi for. Större delen av vägen var ingen väg i sydsvensk
mening. Längs en grusås genom myrarna hade en gång vid
järnvägsbyggandets tid materielen släpats fram. Det låg kavelbroar i
mossarna och timmerspänger över bäckarna, men virket var nästan
uppruttet. På 17 år hade häst och vagn inte kört den vägen. Så
den var kanske inte så bra.
Men vacker. Från åsen såg man över milsvida myrmarker bort
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
