Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loggbok från Sjaunja. Valda delar, sammanställda av kanotfärdens deltagare: Lasse, Nisse, Olle, Gunnar och Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Loggbok från Sjaunja
mot fjällen, som nätt och jämnt stack upp över skogsridåerna.
Uråldriga, döda, vridna tallar glänste silvergrå, deras många armar
sträcktes mot skyn i stelnade förbannelser. Smala, lavkläddagranar
stod som florbehängda prestaver i kanterna där myren dödar
skogen. Fjällbjörkarnas knotiga växt var däremot energiskt levande.
Höstfärgerna hade börjat. Ripvidet lyste i karmosinrött, renlaven i
grått, gruset i skärt, mjölonriset i mörkgrönt, dvärgbjörken i rostigt
gult. Vägen var ljuvlig. Man gick den med lyckokänsla.
Det gick ett spår i sanden, märken efter en jordafärd. Gamla
fru Björkman i Akkavare var död. På denna sällsynt sköna
öde-marksväg hade hon gjort sin sista resa för bara ett par dar sedan.
De hade snickrat en låda åt henne där hemma, forslat henne i båt
utför forsarna i den steniga älv vi skulle treva oss uppför och sedan
dragit henne på släpkälke över åsen. Medarna hade ritat i sanden.
Där drog vi nu fram som ett skränande zigenarfölje. Olle i
skimrande slokhatt med röd snusnäsduk om halsen, i burgen
skinnjacka och stövlar med färggranna stroppar, han hade glömt
den försvunna kanoten och verkade åter hövding. Vi andra i
brokig mundering med dinglande knivar, vi såg också förvildade
ut, fastän skäggstubben ännu inte alls blivit vad den sedan blev,
särskilt på Gösta. Röda och gröna kanoter låg på lasset lindade i
renhudar för att inte skadas. Lasset gnisslade och skrek och
tornade med brak mot träd och knäckte grenar, det krängde genom
stenrösen så hudarna flaxade, det balanserade över spängerna
med delar av en millimeter till godo och en bäck inunder, vi högg
ängsligt tag i vår tross så knogarna vitnade och tackade Gud och
Johansson att det gick som det gick.
Och nästa morgon bar vi kanoter och packning över gungande tuvor i
myren ner till den smala, vindlande kanalen genom torvmarken som
förde ut till Måskijaure. "Vattnet var klart men bottenlöst brunt och
skogsridåernas glesa taggighet begränsade den närmaste myrytan, som låg
framför oss som en gammal flamsk vävnad. Så paddlade vi sakta in i
Sjaunja, det väldiga myrlandet långt uppe i Lappland ovanför vinkeln
mellan Inlandsbanan och Riksgränsbanan, Europas största orörda
myrområde, stort som halva Blekinge.
Det som framför allt gjort Sjaunjaområdet berömt är fågellivet,
säger Nisse:
Större delen av området utgör ett fågelskyddsområde där
simfåglar och vadare skall ha en helt skyddad fristad. I allt häckar
25. STF 4S.
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
