Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loggbok från Sjaunja. Valda delar, sammanställda av kanotfärdens deltagare: Lasse, Nisse, Olle, Gunnar och Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Loggbok från Sjaunja
Så gick färden på solglittrande vatten över Mälkojaure och allt längre
uppför Sjaunj.aätnos lekfulla forsar.
Gunnar fann det vara av nöden att hålla ett kort anförande om
utrustning medan vi drack kaffe på förmiddagen:
Utrustningen under en kanottur i fjällen är i stort sett densamma
som för långvandringar. Man byter bara ut pjäxorna mot
gummistövlar eller gummiskor med läderskaft. Eftersom man vid en
kanotfärd inte behöver bära så långa sträckor, behöver man inte
heller räkna på grammet, vad det ena eller det andra väger.
Provianteringen är alltså enkel. Det finns ingen anledning varför
man ej skall ha en lika omväxlande mathållning som vid en fast
förläggning. Omväxlingen i dieten bör dock gå efter andra linjer
än de av Olle lanserade: ost en dag och prickig korv en annan
o. s. v. En matsedel, där den dagliga förbrukningen av matvarorna
är specificerad, är nödvändig.
Man skall inte låta bli att diska och hålla ordning på sina
ägodelar, därför att man lever »uteliv». I ett tält med dess begränsade
utrymmen kan man ha det trivsamt och bra, men endast med
iakttagande av en minutiös ordning. Var sak på sin plats.
En kväll i Lillsjaunja gräddade vi pannkakor. Vi låg runt elden i den
första bleka skymningen, smälte maten, talade om livet med lågmälda
röster och trivdes med det. Büttikofer pysslade. Vi tittade då och då på
honom och nickade uppmuntrande.
Det var ett gott tecken detta att Büttikofer pysslade, påstod Olle.
Jag fattade det som ett tecken på att han började acceptera, leva
sig in i och förstå den säregna miljö han hamnat i och färdats
genom under fyra dagar. Jag hade talat med Büttikofer nere i
Stockholm innan vi reste och försökt förbereda honom på den
entonigt vilda ödslighet han skulle möta uppe i Lappland. Jag talade
om våra provianteringsbestyr. Büttikofer hörde på med det artiga
småleende, som man ägnar dårars tal. — Vad skall vi ha så
mycket mat med oss för? Finns det inget Gasthaus i byarna vi passerar.
— Det är flera mil mellan gårdarna, och när vi kommit förbi
Lillsjaunja tar bebyggelsen slut, framhöll jag för femte gången.
Büttikofer trodde mig nog inte eller förmådde inte fatta
innebörden i detta påstående. Det var alltför olikt förhållandena nere
i Centraleuropa.
Vid Linaälvs station konverserade han inspirerat om
landskapets storslagna ödslighet och gjorde jämförelser mellan schweiziskt
och svenskt naturskydd. Nickade glatt när vägen svängde uppför
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
