Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Curt Weibull: Sverige på tiohundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Curt Weibull
ställdes av sex män från olika svenska landskap och sex från de
danska huvudlanden. »Dessa tolv», säges det, »satte sex stenar
mellan rikena». En riksgräns i vår tids mening åstadkoms
givetvis icke genom att resa sex stenar i det flera tiotal mil långa
området från Hallands nordspets till Brömseåns utlopp i Östersjön.
Gränsen var av annan karaktär än vår tids utstakade, noggrant
fixerade gränslinje. Stora, av odling ännu ogenombrutna
ödemarker i de norra och östra delarna av de skånska landskapen
och i de sydliga och västliga delarna av Småland och
Västergötland ha i stället varit en naturlig skiljemur mellan Sverige och
Danmark. »Vägen från Skåne till Götaland», skriver också Adam
av Bremen kort tid efter konung Emunds och konung Svens
gränsläggning, »går genom djupa skogar och vilda bergstrakter.»
Mot Norge utgjordes Sveriges gräns av ödemarkerna i det inre
av den skandinaviska halvön. Sigvat har i sina Österfararvisor
med ett stänk av humor skildrat sin färd från Norge till Sverige.
»Jag tålde strapatser; jag sov blott föga», säger han. I två strofer
dröjer han vid vandringen genom gränsskogen, Edskogen. »Drygt
det var för männen igenom Edskogen att vandra», heter det i den
ena. Den andra lyder:
För nöjes skull ej sprang jay
harmsen från Ed över skogen
den trettonmila vägen:
Gud vet att ont vi sleto.
Av konungsmännen ingen
var utan sår på foten;
jag hade sår på båda.
Liknande, blott ofantligt mycket större skogar och ödemarker
voro Sveriges gräns i norr. Norrland var gränsen. Bebyggelse
saknades väl icke helt i Norrland men huvuddelen av landet var
ännu en ödemark, ett ingen-mans land. För Adam av Bremen,
den om nordiska förhållanden bäst underrättade mannen ute i
Europa, var det en okänd del av jorden. Svearnas land gränsar i
norr, säger han, till de »ripheiska bergen». »Ofantliga ödemarker,
höga snömassor och flockar av mänskliga odjur hindra människan
att tränga fram dit.» Fabelvärldens väsen hade sitt tillhåll i landet
norr om svearna. Där, hade Adam av Bremen hört, bodde
amazonerna: »somliga säga, att de bliva havande genom att dricka
vatten, men andra berätta att de bliva havande genom förbindelser
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
