Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Curt Weibull: Sverige på tiohundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Curt Weibull
och handelsfärder — de stora ekonomiska företagen under dessa
århundraden — ha förenat olika bygders befolkning till
gemensamma uppgifter. De ha öppnat möjlighet för enskilda hövdingar
att skapa sig en mäktig ställning. Samtidigt har vikingatidens
expansiva kraft även vänt sig till fredlig gärning: ödemarkerna i
Sveriges inre ha börjat genombrytas av odling och bebyggelse;
vägar ha röjts, broar ha byggts.
Ett betydelsefullt steg mot statlig enhet togs i Sverige under
tiohundratalet, men riksenheten var ännu av ringa fasthet. Landsdel
stod ännu starkt självständig mot landsdel. Riksenheten uppbars
enbart av en för alla Sveriges landsdelar gemensam offerfest —
den var förlagd till Uppsala — och av en gemensam konung. Dessa
enande element hade emellertid ringa styrka. Offerfesten hölls
endast vart nionde år, och konungens maktställning var svag.
»Svenskarna ha konungar av gammal ätt», säger Adam av Bremen, »men
dessas makt beror på folkets dom; vad alla samfällt ha godkänt,
måste han stadfästa, om icke hans beslut synes fördelaktigare;
någon gång följer man det då, men motvilligt. Svenskarna älska
sålunda att hemma vara jämlikar, men i krig giver man konungen,
eller den, som kunnigare än de övriga av konungen sättes till
anförare, oinskränkt lydnad.» Riksenheten i Sverige låg ännu i sin
första linda. Den brast också både under tiohundratalets början
och vid dess slut. Olov Skötkonung slutade sina dagar såsom
konung enbart i Västergötland, och på 1080-talet riktade påven
Gregorius VII ett av sina brev till västgötarnas konungar, »reges
wi-sigothorum».
IV.
Ett andra område, där början till en ny utveckling kan spåras i
Sverige under tiohundratalet, är den andliga odlingen. Utvecklingen
här står i närmaste sammanhang med en förändring i Sveriges
förbindelser med utlandet.
Under 800- och 900-talen ha Sveriges förbindelser gått till
Danmark och även åtminstone tidvis till länderna därbortom, till
frisernas och frankernas land. Men av vida större betydelse ha
Sveriges förbindelser med Östeuropa varit. Förbindelserna ledde
till svensk bosättning även i de inre delarna av Ryssland, där
svenskarna blevo herrefolket och utsträckte sina krigs- och han-
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
