- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1949. Tiohundratalet /
54

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lundberg: Att bo i eldhus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erik Lundberg

bildsten från Klinte, som nu står i Gotlands Fornsal i Visby, ger bra
besked om vad det i dylika fall gäller. Vi sef där en fyrsidig
inhägnad med några män, ett nötkreatur och en rad egendomliga hus.
Dessa hus visar i krum spända väggar och i toppen skjuter de
sam-manspända smidiga virkenas toppar ut, bildande en »hornkrona».
Vad som framställs är uppenbarligen en boskapshägnad med flera
primitiva ladugårdar.

Om människorna omkring år 700 bodde så som skildras på
Ängestenen, så har tydligen kreaturen fått nöja sig med mera
ålderdomligt byggda hus — väl överensstämmande med vad som var
allmän standard för boningshus ännu på 400-talet!

Kanske kan man då våga tänka sig att just 500-, 600- och
700-talen sett det nya stabilare byggnadssättet införas och slå rot.
Spåren efter knuttimrade hus och efter skiftesverk blir med
nödvändighet långt mera förgängliga än spåren efter kämpgravshusen,
som hade en stadig vall av jord och sten som yttre stöd för
väggresningen. Det är därför helt naturligt att vi inte lika lätt får tag på
de yngre lämningarna!

Är det alltså med 500-talet som de förnämare, stabila husarterna
vinner insteg hos oss här uppe i Skandinavien, får de också
sällskap med andra lika starkt disciplinerade företeelser. De hör
nämligen samman med den rika skatt av gravfynd, som vi i Sverige
känner bäst genom utgrävningarna i Vendel och Valsgärde i Uppland
och inte minst på Gotland. De är också samtida med Uppsala högar.

Vikingatidens byggnadskultur skulle då vara ganska ung; den
hade blott några århundradens utveckling att falla tillbaka på.
Men det är svårt att på forskningens nuvarande stadium urskilja
några drag, som skulle kunna betecknas såsom mera speciellt
utmärkande för just tiohundratalet.

Det finns tre hustyper grundläggande för vår träbyggnadskonst
— eldhus, stolpbod och loftbod.

Av allt att döma har eldhusets byggnadstyp — liksom det antika
megaronhuset har det en kvadratisk planform med sadeltaket
utdraget över ingångsdörren och ibland också med väggarna utdragna
här så att en gavelsvale uppstår — hört lika mycket hemma redan i
femhundratalet som i tiohundratalet.

Och sannolikt har också förrådshusen haft ungefär samma
former under det halva årtusende varom här är fråga. Med största
sannolikhet har stolpboden sålunda funnits redan nu — den är
uråldrig nere på kontinenten och i Främre Oiienten.

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:11:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1949/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free