Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven B. F. Jansson: De foro dristigt... Runstenarna berättar om vikingarnas färder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven B. F. Jansson
Anslagets klangfullhet står i en gripande kontrast till slutradernas
innehållsrika knapphet — »de dogo söderut i Särkland».
Det är icke möjligt att dra några bestämda gränser för detta land.
Sannolikt betecknas därmed de mohammedanska väldena i våra
dagars sydöstra Ryssland och västra Asien, ett område, som
genom sin omätliga rikedom tydligen har utövat en stark lockelse på
våra förfäder.
På långresor som dessa, om de nu gått till Särkland, Grekland
eller Island, har man givetvis stiftat bekantskap med många andra
länder, fastän endast själva slutmålen har nämnts på det lilla
sandstensstycket. Går man igenom de svenska runinskrifterna, skall
man finna en hel rad andra, mera närliggande länder och orter
omtalade.
Till Gotland för oss sålunda den av Visäte ristade runstenen vid
Torsätra i V. Ryds socken i Uppland, som berättar om Husbjörn att
»han blev sjuk ute, då de togo gäld på Gotland». Med all
sannolikhet innebär meddelandet, att Husbjörn har dött i sotsäng på
Gotland, då han hade seglat till ön för att hämta den skatt, som
gu-tarna enligt gammal överenskommelse årligen skulle erlägga till
Sveakonungen.
Av våra övriga nordiska grannländer nämnes Danmark oftast. I
första hand kommer väl i ens tankar den öländska Karlevistenen,
där den danske kämpen Sibbe i en formfulländad strof, helt i den
gamla skaldediktens utsirade stil och stränga versmått, har fått en
dödsruna, värdig en hövding. Från Sibbes hög på Ölands låga
strand kan man följa skeppens lugna gång i Kalmarsund.
Danmarks namn förekommer också på en ståtlig, nyfunnen
runsten i Södermanland, nämligen på en av stenarna vid Aspa bro i
Ludgo socken. Den vackra stenen (bild sidan 40) bär följande
numera delvis utplånade inskrift: Astrid lät göra detta
minnesmärke efter Anund och Ragnvald, sin son. De blevo döda i
Danmark. De voro mäktiga i Röninge och de raskaste i Svitjud. Och
på den av Balle ristade Amnöstenen i Veckholms socken omtalas,
att Brune »dog i Danmark i vita våder», i dopkläder.
Jylland möter oss i ett intressant sammanhang på en runsten vid
Husby-Lyhundra kyrka. Stenen är rest efter en man, som »vart
död på Jylland», då »han skulle fara till England». Jag
återkommer till denna inskrift i samband med dem som omtalar färderna
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
