Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Vår gamla bondebygd. Ett försvinnande herdelandskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries
Men genom de tjocka, svårgenomträngliga gränsskogarna
öppnade ådalarna sina vägar. Mörrumsån och Helgeån pekade rätt in
i Sydsmålands lövrika sjöområde, och västkustälvarna visade
vägen till hjärtat av Götaland. De första invandrarna följde dessa
strömmar inåt och uppåt genom landet. Invandringsvägarna blev
härvägar: krig är också samfärdsel, och det är obestridligt att
skandinavismens äldsta historia är skriven, låt vara i blod, på
dessa stigar.
Vackert väder gynnade min första resdag på Lagastigen — och
för övrigt alla de följande. De första sju eller åtta milen följer ingen
floddal; de spänner över Hälsingborgsslätten och genom de gamla
gränsskogarna i rak nordostlig riktning mot Lagakröken vid
Markaryd.
Slätten låg saftigt, ätbart grön i olika kulörer. Allt frodades —
höstvete, vårvete, oljeväxter, rågar i blomning, korn och havre,
vallar som de skönaste önskedrömmar för en uppsvensk lantman,
tjocka fällar av klöver. Denna växtprakt verkar uråldrig. Det är
överraskande, nästan förvirrande att få veta raka motsatsen:
markens forskare, främst Sjöbeck, har påvisat att allt detta är
nytt, att Hälsingborgsslättens frodighet är en skapelse av de sista
hundra åren.
Men vad fanns då förut? Hur såg denna slättbygd ut för hundra
år sedan?
Urkunderna vittnar om följande:
Ännu i början av 1800-talet bestod Hälsingborgsslätten till den
vida övervägande delen av ofantliga betesmarker, gemensamma
för byarna runt omkring dem. De lägre partierna var våta ängar,
delvis bevuxna med »surskog». Ängsmarken tjänade i första
rummet till slåtter. Surskogen, som bestod av pil, sälg och även
ask, gav löv åt djuren, ris till bränsle och en del gagnvirke.
Naturligtvis fanns det åkermark vid byarna, men i landskapet
spelade åkern en obetydlig roll i jämförelse med de ofta milsvida
betesmarkerna. Med andra ord: också denna slättbygd var
dominerad av kreatursskötseln. Det skånska namnet fälad på
betesmarken betyder dock — märk väl! — inte fähage eller något dylikt;
det kommer av danskans fælled, gemensam, samfälld. Fäladen
var glest och ojämnt skogbevuxen, ibland fullständigt kal och
hed-artad. Den var ett danskt och sydsvenskt herdelandskap, nära
besläktat med Englands betesparker, kullar och hedar.
Bakom heden som landskapstyp ligger i Västeuropa alltid en
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
