Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Vår gamla bondebygd. Ett försvinnande herdelandskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår gamla bondebygd
Inför en bygdebild som denna halländska by, omringad av
ljungheden, den samfällda betesmarken, påminnes man om de
öländska byarna med sina inägor vid randen av alvaret, om de
gotländska gårdarna med sin ängsodling inom ramen av väldiga
betesmarker och — varför inte? — om ett nybygge eller en fäbod i fjällen
med husen på sin inhägnade gröna täkt och de milsvida
björkskogsbetena runt omkring i sluttningen. Det är genomgående
samma grepp på terrängen, samma indelning i stort, först och sist
förestavad av boskapsskötselns behov.
Över Småland flög Nils Holgersson, sittande på en kråkas rygg.
Ju längre han kom åt sydväst, desto ödsligare såg det ut därnere på
jorden. »Till sist tyckte han, att han for fram över ett xiktigt
ökenland, där han inte såg annat än mossar och hedar och enbackar.»
Vad han såg var Sunnerbo ryar.
Ordet ryar är pluralis av ry, som böjes på samma sätt som by,
således ryn eller ryen, ryarna. En ry var en trädlös mark, oftast
bevuxen med ljung. Ryn, det var just ljungheden. Ingen människa
i Sunnerbo eller överhuvud i sydvästra Småland sade ljunghed.
Det var okänt i folkspråket lika väl som löväng. Bägge är litterära
uppfinningar. Hed är ett urgammalt ord, som i dessa delar av
Sverige tidigt synes ha försvunnit ur folkmun för att återigen tas
upp i modern tid. Man känner sig frestad att sälta det i samband
med bronsåldersbygden, som troligen karakteriserades av
utbredda hedlandskap. Det ingår här i två ortnamn, Finnheden
(Finnveden är en yngre form) och Tönnersjöheden, av vilka det förslå
är urgammalt och det sistnämnda antagligen ganska nygjort. I alla
övriga namn, som avser ljung eller ljunghed, nyttjas ordet ljung;
det betecknar inte bara växten utan också terrängen; jämför
Skanörs ljung och det dansk-norska lyng — »over lynget».
Sunnerbo ryar var gemensamhetsbeten för byarna, som måste
ha haft en belägenhet liknande Kälshults: gröna oaser i ett mörkt,
öppet ljunglandskap. Dessa ofantliga betesmarker räckte också
till för mängder av djur från andra trakter. Hit vallades årligen,
när betestiden gick in, långa karavaner av stutar och andra
ungdjur många mils väg, bl. a. från Göteryd. Säkert finns det åtskilliga
personer i livet, som i sin ungdom har gått vall på Sunnerbo ryar.
För uppfödningen av oxar, i äldre tider en småländsk
huvudnäring, måste ryarna ha betytt rätt mycket. Det omvända gäller
säkert också: den flitiga betningen av dessa hundratals ungdjur
måste ha påskyndat skogsmarkens övergång till hed.
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
