Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Arbman: Utsikt från Dalby. Resa genom skånskt tiohundratal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman
Olov Skötkonung om Norges krona. Förmodligen stod denna strid,
sagornas slag vid Svolder, i närheten av Ven. Ön var med sina
branta stränder ett utmärkt fäste för vikingar. Fyra fornborgar, en
i varje hörn — om man kan tala om hörn på ön — har legat uppe
på platån och kunnat bevaka farlederna i Sundet. Deras ålder
känner man inte; de har för länge sedan försvunnit för plogen.
I Helgeåområdet utkämpades år 1026 trekonungaslaget mellan
Knut den store och Sveriges och Norges kungar, Anund Jakob
och Olav Haraldsson.
Men medan dessa storpolitiska händelser utspelades kring
Skånes kuster, levde bönderna sitt liv i byarna, där gårdarna sedan
långa tider slutit sig samman till klungor eller klasar ute på
slätterna. Åkerbruket gav väl icke så rik avkastning — man har
räknat med tredje kornet — därför behövde hushållningen drygas ut
med vad skogarna och havet kunde ge. På flera ställen efter den
skånska kusten har man funnit obetydliga lämningar av små
fiskarkojor från denna tid, förmodligen använda under kortare
säsonger, då bönderna drog ned från byarna tiil kusten för att fiska.
Om man vandrar från Haväng ner mot Kivik genom en av
Skånes vackraste trakter, får man en uppfattning om hur dessa
fiskarkojor låg. Det är en vandring genom årtusendena. Vid de
väldiga sanddynerna nära Verkeåns mynning, där den torra
sanden gör att ekarnas blad får en gulare skiftning än längre in från
stranden, står Havängsdösen, egendomligt ensam ut mot havet.
Inåt land höjer sig de branta sandåsarna upp mot Ravlunda,
bronsålderns gamla kulturbygd. På hyllor, som kreaturen
trampat upp på sluttningarna och som liknar terrasserna på söderns
vinberg, går djuren och betar de få magra grässtråna. Ljungheden
breder ut sig mellan åsarna och havet och i den gula
strandsanden lyser den klart blålila martornen — ett praktfullt färgspel.
Bukten svänger inåt mot Kivik under Stenshuvuds tunga silhuett,
sandåsarna kommer närmare havet. Vid Vitemölla tränger de
samman strandremsan till en smal plage och på platån ovanför
ligger Kivik marknads öppna fält. Här skär en ravin igenom
brinken, en nästan uttorkad bäck sipprar ned genom dess botten, och
en igenvuxen körväg slingrar sig från marknadsplatsen ned till
stranden, där en stenig udde skjuter ut och ger skydd för en
naturlig hamn — om man inte har allt för stora pretentioner på en
hamn vid en öppen kust.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
