Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Arbman: Utsikt från Dalby. Resa genom skånskt tiohundratal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman
brinken. De säsongfiskare, som bodde här, har icke lämnat
mycket efter sig, men man kan föreställa sig, hur de suttit vid sina
härdar, arbetat med sina fiskredskap och haft mindre husdjur,
framför allt får och getter, med sig, som de släppt på bete på de
magra sluttningarna ovanför kustremsan.
Nu är platsen endast en sommarstrand för turister.
Bebyggelsen har efterträtts av Kiviks fiskeläge litet längre söderut — en fast
fiskarebebyggelse har avlöst säsongfiskarnas sjöbodar. Kring de
trånga, krokiga gatorna i Kivik tränger husen sig samman, liksom
för att gemensamt söka skydda sig mot stormen under
vinterhalvåret, de kan inte ligga öppet som sommarfiskarnas enkla kojor
gjorde.
För befolkningen i andra delar av Skåne spelade fisket i
insjöar och åar en betydande roll. Trakterna norr om Kristianstad
kring Ivösjön, Oppmannasjön, Råbelövsjön och Immeln är gamla
kulturbygder, som tidigt togs i bruk av människan. För fisket har
bland annat Skräbeån varit betydelsefull. Den avtappar
Ivö-sjöns vatten över det låga näset till havet. Nu är den en idyllisk å
med albuskar och vassruggar längs stränderna. Strax ovanför den
branta strandsluttningen, inte långt från landsvägsbron vid
Bromölla, har man funnit rester av en bosättning från tiohundratalet,
som kan ha haft en ganska permanent karaktär. Någon
undersökning har ännu inte utförts, men krossade lerkärl och delar
av ett hästbetsel utvisar platsen. För befolkningen här var
laxfisket en viktig tillgång. Deras fångstredskap känner vi inte till,
förmodligen var det enkla fångstfällor ute i ån. Strax nedanför
bron spärras i dag ån av en enkel men effektiv laxhomma och
något närmare havet har man funnit rester av en mycket
vidsträckt boplats från stenåldern. Sedan stenåldern och fram till våra
dagar har området varit bebott, ett rikt område, vänt mot söder,
med en laxrik å och drivande värme. Inne på gården till
kvarnbyggnaden kan man se druvorna mogna i stora klasar utefter en
lång södervägg; en praktfull druvstock, vars make man sällan ser
på våra breddgrader.
Det är icke mycket man kan finna av tiohundratalets Skåne, då
man i dag färdas i landskapet: en kyrka, ett femtiotal runstenar
och några få platser där befolkningens bostadslämningar ej
spårlöst försvunnit. Men med hjälp av skrivna källor och arkeologiskt
material kan man likväl skapa sig en föreställning, om än ofull-
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
