Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart Nyblom: Att vara badgäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lennart Nyblom
annat ax från frukostens sammalda frisksportarbröd ännu
hängande i mungipan.
Det börjar bli hett, det är dags att bada. En ogillande blick på det
ryggbrutna, gröngula kallbadhuset. Ingenting för oss. Man lyfter på
hatten för någon och frågar var man lämpligast badar. Jaså, måste
man ta passbåten? Det blir två kronor extra per dag, som man inte
räknat med i budgeten.
Passbåten är en ombyggd fiskesmack, som på ålderns höst
pyntats upp med suntält och ribbänkar. »Högsta tillåtna
passagerarantal 86», står det på styrhytten. Aldrig hade du föreställt dig att 86
personer kunde vara så många. Passagerarna har det lika trångt
som de sillar konservfabriken borta vid kajen lägger i plåtaskar
och kallar sardiner.
Du undrar om det finns livbälten till alla och så dundrar
råoljemotorn igång. Av havet ser du ingenting där du står inklämd
mellan alla söta flickor i solsnibbar och shorts. Även karlarna har
shorts och ju skrangligare ben de har desto mer kortbyxade är de.
(Själv tar du dig bra ut!)
Äntligen är båten framme. En stor sandstrand inramad av
tall-klädda klippor, klädhytter på båda sidorna, i mitten en liten
servering. Runt omkring i sanden finns färgglada vindskärmar som
det stundom pussas bakom (påstår de där gamla tanterna, som
finns på alla badorter och som har så mycket starkare ögon än vi
andra).
Man försöker hitta en något så när tom plats och breder ut sig i
den heta sanden. Man lyssnar till vågornas loja sorl, följer ett
segel med blicken, lar en hårdpumpad röd poloboll i maggropen
eller sand i ögonen, ty barn måste ju få leka. Efter en stund är
man mogen för ett dopp. Med bad förstås kroppens eller vissa
dess delars neddoppande i en vätska, som Nordisk familjebok,
modell ä, så riktigt anmärker. Vattnet är bittert salt och friskt
och efter några minuter har man glömt att man är en
överansträngd, hetsad och jagad nutidsmänniska. Chefen och
stämpeluret försvinner i ett dimmigt töcken, och man blir tvungen att skaffa
sig nya bekymmer: Varför är smörgåsarna slut uppe vid
serveringen? och Vem har tagit mina tändstickor?
Den här stranden blir ens tillhåll under några dagar. Där får
man årets första ordentliga solbränna, som hustrun får lindra med
talk och ömma ord under långa ohyggliga nätter, då huden känns
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
