Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart Nyblom: Att vara badgäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att vara badgäst
Badgästkostrarna ligger redo vid kajen med fällda pikar och
smattrande segel. Breda båtar med ålderns värdighet. Ett och
annat av ekborden är plomberat med blyplåt. Man gör upp om priset,
den gamla saltbaljan får vind i stören och sticker ut över fjorden
med kurs på någon grå ö vid horisonten. För sommargästen är
detta det stora äventyret; den krängande båten, sjöarnas dunsar
mot den breda stäven, saltstänket över däck och den
hemlighetsfulla ön långt borta i väster. För badgästskepparen är det
naturligtvis bara en ren rutinsak. Han seglar alltid till just den där ön.
Den har en bra hamn och ligger lagom avlägset. Men själv tror du
att du valt den av egen fri vilja, att det är din idé.
Ön är underbarare än någonting du kunnat drömma om.
Klipporna på havssidan är rosafärgade av sol och salt, krypenarna
niger i vinden, man vandrar på en mjuk matta av mjölon och pors.
Här och där finns jättegrytor, och ni passerar en myr med vajande
ängsull, ett bronsåldersrös och en idegransdunge. Nere vid
strandängen bland ruinerna av ett gammalt sillsalteri har smultron och
hallon mognat i hettan mellan de tuktade granitblocken, och runt
om har bohussommaren exploderat i en krevad av skär L a t h y r u s
maritimus. Ostronörten smyger sig silvergrå i skrevorna. Du biteri
ett av de små mjälla bladen och får känna hur kapitalistmat smakar.
Och till sist hittar ni badstranden, som ligger inkilad mellan två
lodräta bergväggar. Stranden är kritvit, och ett par meter från
vattenbrynet ligger en ljusblå driva av musselskal som storm och flod
kastat upp. Det är absolut lä mellan bergen, och i det guldgula
gräset står blåklockorna fullständigt orörliga. En tärna knixar hit och
dit i den intensivt blå luften och dyker med ett kort plums efter en
oförsiktig skarpsill.
Vattnet är ljumt men ändå friskt, och barnen vandrar redan
omkring med uppkavlade byxben och jagar tångkrabbor och
smårä-kor utmed den vita, vattrade bottnen. Själv ligger du på rygg i
sanden, röker din pipa och tittar upp i några drivande vita
sommarskyar. Du är i paradiset. Bättre än så här får du det inte i detta liv.
Du har nått din längtans mål, och vi hoppas att ingen klunk
pipolja må rinna ned i din hals, ty för alla andra än romanhjältar är
det svårt att ligga på rygg och röka.
Det är den här stunden du borde minnas genom åren. Det milda
suset i enarna, värmen, det salta, klara vattnet, blommorna, den
heta granitens svaga krutlukt, den vita sanden, solen . . .
Men det troliga är att du kommer ihåg nästa episod bättre. Ett
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
