Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart Nyblom: Att vara badgäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att vara badgäst
högröstat sällskap med matsäckskorgar, buteljer och reseradio
vältrar in över ditt paradis och uttrycker sitt ogillande över att ni
ockuperat deras badplats. Nåja, nu kan det göra detsamma. Långt
inne över fastlandet har den ångande, hömättade bondluften
tornat upp sig till en vit jättebank som det mullrar och morrar och
puttrar i.
Bäst att segla hem igen. Ni får tag i er skeppare och halvvägs
hemma tar vinden slut. Molnen har kommit närmare och skymmer
solen, det blir kallt. Måsarna har försvunnit. Ljudet knappar in på
blixtarna. Sjön svartnar. Och så kommer piskande slagregn och en
virvelvind som pressar kvastprickarna platt mot vattnet.
— Ta focken! hojtar skepparn, och i samma ögonblick du fått
ner den är ovädret över er. Ni blir lungsura på en sekund.
Men åskbyn är snart förbi liksom vinden. Ni har tur och en
motorsnäcka tar er på släp in till fiskeläget. Om du verkligen klarade
den där focken så tittar skepparen för första gången på dig som om
du vore en människa. I hans ögon är du nu inte längre bara en
badgäst. Du är en individ, som han kan utbyta tankar med. Han
upphör att titulera dig med ordet han och säger du. Det är ett av
de stoltaste ögonblick du varit med om.
Så är det överallt i kusttrakterna. Intill den stund du utmärkt
dig i en båt eller under fiske sker umgänget med ortsbefolkningen
på strikt kommersiell basis. Det enda som kan riva järnridån
mellan er är dina eventuella marina färdigheter.
På kvällen sedan ni ätit och bytt och berättat för alla om
cyklonen, vill din fru se på nöjeslivet. Hon har redan varit i ortens
manufakturhandel och inhandlat en blus till ett belopp som övertygar
dig om att det tillämpas två priser här i trakten — ett för ortsbor och
ett annat och högre för badgäster.
Det har börjat mörkna nu. Ute på piren brinner redan den röda
lanternan. Trålarnas maskiner dunkar i takt med be-bopen från
badhotellen, och det lyser från segelbåtarnas ruffar. Kustångaren
från Göteborg är på ingående, och du ser det gröna styrbordsljuset.
På hotellet är det varmt och kvavt och fullsatt, men ni får till slut
ett bord och en honkrabba. Musiken spelar, pianot är vitlackerat
och en vocalist i vit klänning med bart mellangärde sjunger »That’s
my design» med släpig röst. De dansande ser så olyckliga ut som
bara unga dansande — och möjligen dramatenelever — kan.
Atmosfären är laddad av badgästkärlek, badgästsvartsjuka och bad-
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
