Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart Nyblom: Att vara badgäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att vara badgäst
säj vill du gefta dej? Tjoh» sjunger blaserade baldrottningar så
make-upen spricker som lera i sol.
»Kom i kostervals, slå din runda arm om min hals», hojtar
deras nyss så förfinade kavaljerer, och hela 80-talsbjälklaget under
parketten gungar och gnäller.
Det är natt. Musiken är tyst, och ljusen har blinkat ut er. Natten
är ljum och svart. På soffor i badhusparken sitter unga par och
utmanar den moraliska indignationens folk. Men du är tolerant i
kväll och tänker att så där har det förstås alltid varit. Du minns
förresten själv . . . nåja . . .
Så en dag är semestern slut. Redan i morgon bitti ska stämpeluret
hugga sin gifttand i ditt tidkort. En kort sekund funderar du vilt på
att stanna här för alltid, bli fiskare eller söka jobb på
konservfabriken. Men så tänker du på hustru och barn och betalar suckande
pensionatsräkningen. Nästa sommar ska du verkligen försöka
komma ihåg att ni ska ta servettringar med er.
Du är tillbaka i arbetet.
— Du har haft det skönt på semestern ser jag, men det var tusan
vad du lagt ut! säger kollegerna, en efter en.
Du märker själv att kostymen stramar. Nästa år ska du vandra i
fjällen eller göra en lång, lång cykeltur, det lovar du dig själv.
Men sommarn 1949 sitter du där på ditt pang igen (och har
förstås fortfarande ingen servettring).
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
