Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Jansson: I Tolvmilaskogen. Turisttitt på värmländska finnbygder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Jansson
använder numera finska som samtalsspråk. Några få kan tala det,
några andra förstår det, huvudparten är fullkomligt främmande
för sina fäders språk. Det trängdes bort snabbt och hårdhänt när
folkskolan hann in i nordvästra Värmlands storskogar.
Och Julius är med sina 55 år av yngre datum. Visan lärde han
sig en gång för tjugufem år sen av Lortbäck-Emelia, som delte
sång och supar lika. Han lärde sig den som en ramsa utan
mening. Entonigt lät det nu. Kanske var det riktigt. Kanske hade
melodin rätats ut en smula med åren, liksom orden här och var
hoppat ur sina ursprungliga gängor. Men så pass satt finskan ändå
kvar att Sigurd Bograng kunde våga sig på en något så när säker
tydning. Uppteckningen är också Sigurds, i ljudenlig stavning,
som tillämpas överallt i fortsättningen för finska ord. Visan är en
ramsa, precis som Julius uppfattat den, en djurramsa. Och så här
ungefär skulle den låta på svenska:
En gång, en gång till kyrkan
med hästen efter hö
med fålen efter ris
med hunden till fågelsnaran
med katten uti skymningen
med kycklingarna efter havre
med pojkarna efter flaskan
vår kära tupp
ralla lala ra
Tecknarn och jag var ute för att semesterupptäcka Värmlands
finnbygd. Som turister och utan större vetskap om vad vi kunde
få se och höra. Vi är båda lite lata av oss. Vi cyklar ogärna i
uppförsbackar, och vi hade sett på kartan att norra delen av västra
Värmland är brant och knallig. Vi fotvandrar helst inga längre
sträckor, och kartan visade att trakten dit vi skulle var stor i
måtten. Vi tog bussen till Kil, varifrån tåget förde oss till »Selma
Lagerlöf» i Fryksta — vad skulle en båt här annars heta?
Frykensjöarna och allt vad de har att bjuda av naturskådespel,
från vänt och leende i söder till stort och högt och blånande åsigt i
norr, med klättar, knallar och berg, ska ses från båt. Visst kan
man ha sin »Gösta Berling» i fickan. Men Turistföreningens
resehandbok är också bra: där finns karta med nyckel till alla de
vackra namnen kring »Lövens långa sjö», Gurlitta klätt, Ekeby,
Lövdala, Munkeby, Borg etc.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
