Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Ricklund: En fjällbondes almanack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Ricklund:
EN FJÄLLBONDES ALMANACK
V ar börjar och var slutar den–-
Kalenderår och bokslut och sånt går liksom inte ihop med
honom, inte riktigt någon slags tryckt tidtabell. Kanske en ring
hopböjd av en vidjeslänga, uppmärkt med kryss och hack och
knivstick runt, runt, kunde vara en slags bild av almanackan hans —
viktiga kryss och stick lite varstans runt, runt.
Och för att nu få en begynnelse på ett rundår, så som han lever
det, startar vi med honom en tidig vårmorgon, kliver ur
utdragssoffan och sätter på kaffepannan med bara en liten skvätt i, för nu
ska det gå fort. Jenny vänder sig makligt och lar väl snusa ännu
några timmar, men för den som skall ha en färsk fisk duger det
inte att ligga i sängen nu. Tre koppar kaffe — så vaken man vart —
och så fram med reven och kopparblänket, hamrat ut av en
femöring. Kroken är vass, och så tar man väl en törköttbit med feta
som extrabete. Utanför mot väggen står skidorna och det är den
finaste skare som solen nu stryker utefter, gnisterljuvlig. Klockan
är tre. Det är inte dumt att bo så här lite högt, det blir en skjuts
utför backen ned på sjön.
— Har man sett på den, är inte grannars Petter redan ute. Där
ligger han vid vaken mittför Storån. Och just nu fick han en, det
blänker guldrött mot isen av den sprattlande rödingen. Men det
brukar inte vara så tokigt ute på Stenbitgrunnan heller, så dit
far man väl och slipper trängas med Petter. Att han va ute först!
Provar väl ett hål som vart hugget i förrgår. Fina nätter, det har
inte frusit igen så värst, bara några hugg med snöddstaven, som
får göra tjänst som isbill och så kan man krafsa ur isbitarna och
lägga sig ned.
Och ned genom det ljusa vattnet singlar kopparblänket iväg.
Dumt att man inte tog ett renskinn med, det blir lite kallt att ligga
på isen, men nu kommer två rödingar, jaså de är i farten de små
— så kvickt, nu högg den ena och upp på isen åker den — det blir
en metarmorgon.
L.B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
