Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Ricklund: En fjällbondes almanack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Ricklund
dar och där blir några hässjor och kusar, och så börjar regnet igen.
Tröstlöst i backen och riskojan, när det blir ihållande.
Man letar sig någon bra näverbjörk och gör sig ryvor och går ut
på hjortronplockning så pass så man äter sig nöjd på dem — att
äta blöta hjortron i blötan blir till sist ett måttligt nöje.
Kvinnfolksveckan är då alltid som förspökt, bara regn och regn. Så man
måste hem till bys, där man har ordentligt med kärl och kan få
nån nytta av hjortronen. Nu kan de ju säljas rentav till inte så
dåligt pris — men först ska man ha en ordentlig kagge niylta för eget
behov. Envisa regnande — men till sist är det som det sinar, och
man får ta itu med starrmyrarna på allvar.
Nätterna börjar bli skummare nu. Svamptiden kommer och korna
blir som besatta och skenar allt land över efter »soppen». När man
kom hem från slåttesmyran fick man ge sig ut på koletning — då
hade skrabborna legat borta ett dygn. Börjar de nu på allvar på det
viset! Så halva nätter ska gå innan man hittar dem i mörkret. Och
regn nu igen — och flera myrar oslagna än. Man får spendera nån
dag på »skoforsskärning» i stället.
Inne i tjockaste videt där starren växer hög och seg, där skär man
nu med kniv knippa på knippa av starr. Och på en spikhäckel
river man och kammar upp den så den blir nästan hårfin och mjuk.
Hopbunden i toppen till »hällor» hängs den sen till torkning under
något luftigt tak — då regnet inte tycks vilja ge sig. Blir bra att ha
då kallhösten och vintern kommer.
Nu är då korna som besatta, nu får man hämta dem i skogen var
kväll, var natt nästan. Och nu sista natten —ja nu börjar det fint
igen — då var byns hela fårhop på full skjuts i Lolie — nu är den
satans revbjörn i farten igen. Så fort det blir nog mörka nätter —
och varje år lika! Och inte ett spår har man sett i nån av
hjortronmyrarna — men han är nog knepig den där. Så får man ut och
leta reda på fårskocken och se efter vad kalas björn har gjort. Nu
har skocken flytt ur Lolie — det låter bara tyst och dött där, tills
man stöter upp ett par skränande korpar — och så ett par till längre
bort. Och där ligger Jonas skälltacka — eller vad som är kvar.
Där hänger skinntrasorna och bakbenen i en björkklyk intill ett
gyttjehål med en stor mosshög i. Och där fullt med ull i
björksnåren — och där ena käkbenet — och björnskit i stora högar, blöt och
blå av blåbär, men med ull i, och en så pass fast tamp i toppen
här och där så man kan se kalibern. Och liten är han sannerligen
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
