Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Ricklund: En fjällbondes almanack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fjällbondes almanack
Och med smeksamma ord och åthävor och lite socker ur säcken
har man snart fått fast henne, och undan för undan tar man dem.
Vilket fint sommarlov de haft — mycket regn och inte så hett —
hårremmen glänser, och hulliga och småtrint belåtna ser de ut.
»Norsken» grinar lite och försöker hugga och skrämmas, men det
är nog mera på skoj. Belåten är mest hela skaran, hussarna inte
minst, då de i kvällningen når byn och skiljas åt och går var och en
till sitt.
Det har blivit barbacke igen, och så kommer kylan så pass att
det skrånar på lite, vintern är nog inte långt borta. Man får ta sig
en slaktardag, en liten oxknatting blir det och två får. — Att
björnsatan skall ha lejonparten. Och nästa dag äter man »fetkams» med
fårfeta i — det är en ny förnöjelsens tid.
Men nu är nog inte långt kvar tills lapparna börjar »bufför» —
nu blir nog bäst gå och se till hässjorna och »for-kusarna» och
stänga ordentligt kring dem för renarna. Så med yxan inom
livremmen och studsarn tillreds vankar man iväg i nysnön skodd i
nya »kosiker» (ludna skor, sydda av vanliga kobällingar, huden
från kobenen). Det är kall torr nysnö att gå i, men myrarna är
ofrusna inunder; ibland krasar man väl lite tunn is under snön,
men lika ofta går man ned sig lite i gyttjan. Bra att skorna är
smorda. Inga renar har varit i farten ännu som tur är.
Nu hugger man risgran och björk och gör ett primitivt stängsel
kring första hässjan. Den nästa stängde man ju omkring redan vid
slåttern, men oppi nästa myr är ett par »kusar» (små stackar).
Det blir en djup grantjäl man måste igenom sen man trängt sig
genom tjockaste videt — då tvirrar en snabb fågel iväg — och nu
en till, och där slog han bortom tjockgranarna. Och där sitter han
på en björkkvist, hög i halsen och vaksamt. Väntade nästan det
där, så i studsarn ligger »svagskott» — och nu föll järptuppen. Han
bara skakar och slår ett litet slag och torrsnön omkring honom blir
skär med ett par ljusa bröstdun i. Den andre då — ja, nu startar
han ur tjockaste granriset och river liksom med sig en till, här är
nog hela kullen. Studsarn knallar ett par gånger till, så blev det
ändå en liten fångst. Handlarn köper den.
Men det duger nog inte gå här och leta längre om man ska hinna
stänga färdigt kring allt »for». Det blir en god sväng innan man är
klar med alla myrarna och kan dra hemåt. Hässjorna närmast kan
man nog lämna, dem måste man fort nog försöka få hem. Tokigt
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
