Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harry Martinson: Utsikt från en grästuva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harry Martinson:
UTSIKT FRÅN EN GRÄSTUVA
En av vetenskapens största kulturbragder är, att den lyfte
människans medvetande upp till ett plan, där hon kunde bli befriad från
sin skräck inför naturen.
För att vi fullt ska inse vidden av denna bragd behöver vi bara
föreställa oss hur det var på den tid, då vidskepelse, djävulslära
och övertro behärskade människans natursyn och gjorde henne till
en ständigt förskräckt varelse. Så snart talet föll på skog tänkte hon
på varulven. En gul slemsvamp på en stubbe var ett tecken på att
häxan eller bäran var i närheten. Hon vågade inte blicka in i
någonting som inte hade gott förord i vidskepelsen. På tavlor av
Hie-ronymus Bosch och Pieter Brueghel kan vi studera hur förtalad
och baktalad naturen var under medeltiden. På en tavla av
Brueghel, föreställande helvetet är en av de bevingade djävlarna
utrustad med makaonfjärilens vingar. Fullt konsekvent, ty så hade
skolastikens lärde sagt. Naturen var ond. Endast Gud var god och
kunde rädda människans själ ur naturens syndaskog av
karrika-tyrer. Långt dessförinnan hade det funnits mystiker som lärt att till
och med solen var ond och tillsammans med allt annat synligt
skapad av de onda makterna. Själarnas och de gudomliga idéernas
värld var däremot osynlig. Det osynliga var gott eller i allmänhet
gott.
En sådan inställning till naturen måste ha varit ohygglig, och
man kan bara hoppas att de flesta inte tog den på allvar. Hur skulle
de då ha kunnat leva?
Å andra sidan kan man fråga sig om det inte före vetenskapens
genombrott fanns ett visst fog för tron att naturen var ond. Livet var
för de flesta plågsamt och eländigt och med den tidens primitiva
färdesätt var skogarna verkligen skrämmande djupa och befolkade
av stigmän och vilda djur. Skeppen var små och haven tedde sig
därför så mycket mer uppslukande och farliga. Skrovet på en kogg
var inte hälften så stort som en grönlandsval. Men någonting ännu
mera avgörande i sammanhanget var, att det inte fanns någon geo-
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
