Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harry Martinson: Utsikt från en grästuva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harry Martinson
dels sekund innan instinkten hunnit träda till och stjälpa fram den
dödsbringande gadden till försvar.
Allra märkvärdigast är dock laphrians ögon. De är så stora
att människan, om hon hade motsvarande proportionella
dimensioner, skulle ha ögon större än pumpor. Och dessa ögon kan
laphrian vrida av och an. Man kan lätt iaktta denna hennes
jakt-och dödsflirt när hon sitter i solskenet på något av sina utvalda
spaningsställen. På fyra meters avstånd urskiljer jag med lätthet
hur laphrian då och då välver med ögonen och riktar om dem.
Plötsligt störtar hon med ett surrande, som låter lättare än
humlans, men dovare, ut mot ett rov. Bortom vårt blickfält fortsätter
hon sin jakt kring andra tuvor medan vi sitter kvar och fininställer
våra ögon på det omedelbart näraliggande: på livet i grästuvan.
Låt oss ta ännu några närbilder:
Hundlokornas mjölvita parasoller skimrar i solen. Alla gräs och
örter har besök av insekternas brokigt sammansatta horder; ett
virvlande kollektiv av sinsemellan vilt konkurrerande enheter,
individer, arter. Utsikten rakt fram stängs av lokorna. 1 gengäld
ser man långt in i örtdjungeln, in i ett skenbart kaos av mönster
och former, strävor, pinackler och bågvalv. Slumpens katedraler
av strån, bladverk och stjälkar, om vilka man ändå alltid vet, att i
jorden under dem har de sin rot, sitt hem, sin ordning.
Uppe i valven som bildas av mot varandra stödda och böjda
stänglar och stjälkar hörs åter rovflugan
Laphriasirrandebrumma-rejakter efter den undanflyende kantariniden, eller den fyrbandade
blombocken, som mitt i sin graciösa kurragömmalek med någon
rivaliserande leptural gripes och boriföres som av en ond ande.
En insekt som kallas larvmördaren kommer — fullt förtjänt av
sitt rykte och namn — skyndande med en vanessa-larv, som den
dödat eller förlamat. Larven är stel som en stock. Larvmördaren
rider på larven, men springer samtidigt med sina egna ben. Offer
och rövare bildar på detta sätt en figur som liknar en drake.
Myror och skinnbaggar synes förvånade inför uppenbarelsen och
hoppar skyndsamt åt sidan eller irrar i spiralgång runt stjälkarna
tills fältet åter är fritt och det drakliknande ekipaget försvunnit
in i valven av gräs. En Marie nyckelpiga spelar för några
ögonblick död och dröjer i ett bladveck likt en droppe stelnat lack men
kommer snart fram igen, klyver sin röda täckvingesköld till flykt
och surrar bort. En laphria brummar åter, och har man hunnit
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
