Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Vandring på Väderön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Selander:
VANDRING PÅ VÄDERÖN
D å man från Hallandsåsen ser mot väster över Bjärehalvöns
långsluttande åkervidder och glesa skogsdungar, ligger Hallands
Väderö längst borta och simmar i lummig avskildhet mot
havshorisonten, svart på en duk av skimrande silver om sommarnätterna,
men om dagarna grön som ett stackmoln av klorofyll. Och ju
närmare man kommer, desto grönare och frodigare ser den ut. Den
verkar så oberörd, så hedniskt ursprunglig som om den vore ett
stycke av värmetidens yppiga stenålderssverige, som glömt sig kvar
in i den snåla, kyliga nutiden.
Detta är ju bara en synvilla. Av orörd natur finns ingenting kvar i
Sydsverige utom de stora mossarna och kanske slättsjöarnas
vassdjungler. Och säkert har inte en fotsbredd mark på Väderön
undgått att någon gång direkt eller indirekt påverkas av människorna
och deras hushållning: också vad som nu ter sig som urskog var
troligen så sent som för ett eller annat sekel sedan betesmark eller
hävdad löväng.
Spåren härav är dock på många ställen inte synliga för andra än
fackmän. En helt ursprunglig Väderö vore knappast heller särskilt
åtråvärd, det vet var och en som någon gång kämpat sig fram
genom en verklig urskog: den skulle mestadels vara oöverskådlig och
oframkomlig, övervuxen med täta, risiga snår under sjuka eller
döda träd. Betning och beteshävd har inte bara skapat det
vackraste av allt vackert på Väderön, det parklika landskapet innanför
Sandhamn, utan också till stor del frambragt den nästan otroliga
omväxlingen hos den underliga öns natur.
Kanhända finns det andra orter i Sydsverige, Vickleby till exempel
med dess kontrast mellan alvaret och lövängarna nedanför
landborgen, där lika stora motsatser möts på ett lika litet område som
här; men många är de inte. Var gång man strövar genom Väderön,
häpnar man över hur mycken olikartad natur som rvms inom dess
620 tunnland, från den kargaste till den lummigaste, från arkadisk
skönhet till något som är, låt oss säga mindre skönt.
L.B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
