Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Orre: Med sportstugan på släp. Om långfärder och friluftsliv med husvagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorsten Orre
med Sarri som skulle ner till Kiruna och döpa sin sistfödda och så
stod vi fadder åt unga Sandra. När så min tur kom att bli pappa
skrev jag till Sarri och fick en egenhändigt tillverkad komse. Så här
löd brevet som åtföljde komsen:
»Varför har det dröijt jo jenom torkning å urhålkning å det har måsta
göra lit i sendre för att det skall bli best som möiligt samt beredning å
övriga tetaljer vilka har tage tit men nu fått den önskate komsi
komplett monterat bätt samtidigt följer med så dant mjukt underlag för
barnens vädska sukning som byttas. Hoppas du blir nöit samt lilla tösen. Me
hjärteliga Hälsningar dig och dina, Din vän N. O. Sarri.»
I den komsen har ungarna i tur och ordning härbärgerats under
våra färder. En komse ligger fint i en kanot och i ett tält och ännu
bättre i en bil, på förarsätet mellan far och mor. Det är ingen risk
att klämma innehållet i det stadiga tråget. När det blir fråga om att
vandra sover ungen utmärkt på fars rygg, utan att besvära honom
på minsta sätt. Tack vare komsen kunde vi göra långa bilresor
uppåt Norrland och även små vandringar i fjällen. Sarris »mjukt
underläg för barnens vädska sukning» ersattes ju så småningom
med vanliga blöjor och det blev ju barntvätt som extra göra, men
det går också att klara. Vi vred ur plaggen i diken och bäckar och
hängde dem på tork, fastklämda ovan bilrutorna. Det kanske inte
var så prydligt men det var bekvämt och effektivt.
Jag sade bilresor. Det blev en bil när familjen växte.
Naturligtvis kunde vi bädda i den och dessutom finns ju alltid god plats
för både tält och tältsängar och mycket annat. Det blev vårt nästa
steg och vi saknade inte alls stugan som skulle ha stått någonstans
söderut, varm och skön och bekväm visserligen, men absolut
orubblig på sin stenfot.
Så kom kriget och bilen ställdes in med sina tomma fälgar.
Cyklarna kom till heders igen. Vi hade kanske hunnit bli lite
bortskämda men man får ju anpassa sig. Och det gick bra.
Nu var barnen två, men ännu för små för att ha egna cyklar. Men
det går att få plats med både ungar och tält och kläder och kokgrejor
och mat även på ett par cyklar fast det känns lite tungt och vingligt
i början. Vi gjorde en gång en tiodagars cykelfärd i Lappland och
Norrbotten. Dåvarande lillan, som var ett år, satt på mors cykel och
stora syster, som var fem, satt på fars. Lillan skulle ha sin dagliga
middagslur, men inte behövde vi rasta för den skull. Vi spände fast
en liten kudde på mors styrstång. När tiden var inne sjönk huvudet
ner på kudden och där blev det. Ungen sov sina timmar, tungt och
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
