Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Orre: Med sportstugan på släp. Om långfärder och friluftsliv med husvagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sportstugan på släp
inte riskera några möten på den. Vi ska ta den tidigt i morgon
innan trafiken kommit igång.
Vem har inte under sina färder hittat en liten fin plats, en
insjövik, en skogskantad äng, en grann utsikt, och tänkt att här skulle
jag vilja ha en sommarstuga. Vi hittade en sådan plats, men vi
behövde inte drömma om en stuga, vi satte bara dit den. Turen
ville att det var lätt att köra ner. Vi behövde inte koppla från
husvagnen, vi bara parkerade. Låste bilen, öppnade stugan och steg
in. Vädret hade klarnat, vi kojade ungarna, tog oss en liten
promenad och kröp så till sängs själva för att nästa morgon lika
behändigt flytta från husvagnen till bilen och sätta igång motorn.
Vi kom fram till den lilla badorten utan möten. Men här, i själva
samhället bland alla husen ville vi inte stanna. Vi ville genom
skogen som skilde samhället från havsstranden. Det gick en smal väg,
en gångstig enligt kartan, en god kilometer genom skogen, den väg
som sommargästerna måste gå för att få sitt bad. Vi lämnade
ekipaget på planen framför handelsboden och gav oss ut på
rekognoscering, för säkerhets skull med spade och yxa och med en inföding
i sällskap. Det var trångt och gropigt, det var rötter och stenar på
vägen. Grova grenar hängde betänkligt djupt, det var smala
grindhål och skarpa krökar. Men med vederbörligt tillstånd, friska
krafter och en god vilja klarade vi av de värsta riskerna och så
hämtade vi vagnen. Vi kröp mycket, mycket långsamt, men vi kom
helbrägda fram till stranden. I en glänta i skogen körde vi in vår
lilla stuga. Vi fick en fin gårdsplan, de sista furorna gav oss skugga
och lä, och endast tio meter skilde oss från sandstranden, där
Skageracks salta vatten i sugande dyningar sköljde in mellan
skärgårdens kala öar. Här skulle vi bo.
Vi var inte alldeles ensamma. Där fanns också ett par tält, men
de stod på precis lagom långt avstånd, så pass nära att man kände
det gott att ha grannar om man skulle vilja lämna ungarna
ensamma en kväll, men samtidigt så långt bort att man inte kände sig
som på en modern campingplats. Men det var skönt att veta atl
man lätt och ledigt skulle kunna flytta sin lilla stuga till någon
annan plats om det skulle bli för trångt eller om man skulle råka få
någon mindre trevlig granne.
Vi hade naturligtvis vår gamla kanadakanot med oss och
dessutom en ny av aluminiumplåt, som vi skulle jDrova. De hade
kommit med tåget och vi hämtade dem med bilen. Den ena lades på
kanotdynorna på biltaket med kölen upp och surrades fast. Den
18. STF 4H.
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
