Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Rosén: Dagsetapp eller Tankar kring en pulka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Rosén:
DAGSETAPP
eller
TANKAR KRING EN PULKA
Det rosiga morgonskimmer som färgade Kitteifjällets grovt
tillyxade sluttningar borde fått utgöra vad det antagligen inte var,
nämligen ett varningstecken. Jag vill inte påstå att vi senare under
dagen kämpade en ojämn men segerrik kamp mot vargar och
elementen på fjällhedens ödsliga vidder. Nej, sådant händer inte mig.
Drabbas jag av ödet sker det under betydligt mer försmädliga
förhållanden. Det är om detta jag ämnar förtälja.
Gryningen var som sagt gudomligt vacker. Solen såg vi inte men
väl dess sken på fjällbranterna. Snart sveptes vi in i ett töcken av
morgondimma, och Rickard muttrade ilsket första gången under
den etappen. Det skulle bli flera, ty Rickard färgfilmade vår
expedition och resultatet vill inte bli gott när motivet bäddas in i dimma.
Molnbankarna glesnade emellertid och vi lämnade bvn Kittelfjäll
på ett strålande snabbt före, passerade Vojmån, som flöt öppen här
och där.
Till att börja med drog Kal pulkan. Det är kring den som vår
uppmärksamhet huvudsakligen är riktad. När man är tre på en
långfärd och har en pulka med sig, innebär vanligen detta, att man
antingen drar den, just har dragit den eller, det allra värsta, strax
skall byta av dragaren. Således gick jag hela tiden och var för all
del tacksam över att jag just då inte drog den, men Kal skulle
tröttna — första biten gick ju uppför. Det kunde mycket väl bli jag
som skulle byta av honom. Därför åkte jag och petade med staven
på pulkan, liksom om det skulle hjälpa den arme något.
Uppförslutet var långt och bitvis svårt och Kal tröttnade. Min medfödda
blyghet höll mig en smula i bakgrunden och mycket riktigt erbjöd
sig Rickard att byta av. Mitt dåliga samvete bjöd mig dock att dra
fram linan och binda fast den i dragselen så att jag i branta
passager kunde hjälpa till med att hala upp den kämpande.
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
