Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Rosén: Dagsetapp eller Tankar kring en pulka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Rosén
skulle vi glatt oss över att av allt att döma vara i bebodda trakter,
men det visste vi redan tidigare att vi var; nu gällde det bara att
finna skidspåret som med sådan säkerhet skulle gå här förbi till
Grankullen. Jag fann ett skidspår också, men dessvärre hade vi
ringa glädje av det, för det var gammalt och bar lika litet som
skaren runt omkring. Jag ledsnade alltså på att följa det slingrande
spåret. I själva verket tappade jag bort det, men det hör inte hit
och betyder heller ingenting. Jag är säker på att Rickard var
tacksam att slippa rotera runt terrängen med det inte alltför
smidiga släpet.
Vi följde skidspårets huvudriktning som hade varit parallel!
med bäcken men på ganska respektfullt avstånd från den.
Det var en outsäglig lättnad varje gång jag blev avlöst av Kal.
Och ändå var det inte så skönt. Man slapp visserligen lyfta på
skidorna, men i stället fick man bemöda sig att pressa till spåret
ordentligt för pulkan. Det är ingen tvekan om att bristande skare är
det sämsta föret för pulka av Segebadens modell. Varje press
framåt hölls tillbaka av pulkan som envist tog vara på varje
chans att haka fast i den relativt tunna skarskorpans vassa kanter.
Det gällde alltså för mig att om möjligt göra spåret bredare och
hårdare. Det var inte lätt, för skidornas glid framåt hindradesav
skaren som gav dem skev kurs inåt.
Skymningen blev allt tyngre. Någon stuga syntes inte. Lika litet
som något ordentligt skidspår.
— Vi borde ha den där borta till höger.
— En bit till får vi nog åka.
Vi fortsatte. Långfärdare emellan sägs det som regel litet under
åkningen. Det sades absolut ingenting utöver det att någon kanske
yttrade:
— Borde vi inte ta litet mer till höger!
eller
— Borde vi inte ta litet mer till vänster!
Och så tog vi litet mer till höger eller litet mer till vänster.
— Där uppe i skogen, i granskogen borde den nog ligga, gubben
Skotts stuga, ropade Rickard som en gång tidigare varit och hälsat
på hos honom. Men då kom han från andra hållet. Och så var det
sommar då. Det är inte riktigt samma sak.
Jag funderade på hur stugan kunde se ut. Liten? Antagligen.
På sin höjd en kammare utöver köket, det stora typiska
lappmarksköket. Kokspis? Kanske. Troligen öppen spis med det vanliga rök-
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
