Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arthur Lindhagen * 1884 † 1950
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans allra närmaste vänner hade vågat att olovandes följa efter
till Fjällnäs. Om vår ordförande misstyckte eller inte, talade han
aldrig om. Dagen blev i alla fall lyckad. Det mest strålande väder
gynnade färden, och på Storvigelns topp hyllades 50-åringen
vederbörligen. Under nedstigningen dröjde sig sällskapet länge kvar på
de ljuvliga fjällsluttningarna och återkom till Fjällnäs flera
timmar försenat.
Detta firande av 50-årsdagen var helt i stil med Arthur
Lindhagens kynne. Där bakom låg den personliga tillbakadragenhet,
som kännetecknade honom, och den kärlek till den svenska
naturen, som var ett av grunddragen i hans väsen. Vid många tillfällen
har han givit uttryck åt denna kärlek. Den lyser igenom i det första
tal han höll i vår förening, vid valet till ordförande år 1929, detta
tal där han, den relativt nykomne i styrelsens krets, ansåg sig böra
ge till känna vad han tänkte om turistlivet och som i sin rättframhet
väckte ett så stort uppseende. Han tolkar där sin känsla för naturen
i följande självbekännelse: »Den verklige naturälskaren vill vara
ensam med det tillbedda föremålet eller i varje fall dela det med
endast likasinnade. Även jag själv är sådan. Glädjen över naturen
förringas, om jag tvingas med i ett sällskap, som icke ser med
samma ögon som jag själv. Detta individualistiska sätt att reagera
framträder särskilt, när det gäller ödemarken. Längtan efter den
fullständiga tystnaden, den absoluta ron har svårt att finna sig i
andras närvaro.» Vår ordförande återkommer till saken i det stora,
underbara högtidstal, som han höll vid 50-årsjubileet i Uppsala
universitets aula år 1935. Om turistföreningen heter det där: »Vår
första kärlek är naturen. Det gäller att nalkas den med andakt,
både för dess rena skönhets skull och därför att människan, med
hänsyn till vad vi veta om naturens daning och väsen, har
anledning att känna sig liten inför dess storhet.» Han säger sig där också
vara tacksam för vad han fått se och lära i främmande länder,
»men alltid», tillägger han, »har jag där fångats av minnesbilderna
och gripits av längtan hem, ty just då var kanske skaren mera
gnistrande, de nyutslagna vårbjörkarna skirare, fjärdarna blåare eller
höstlövet mera prunkande grant än någonsin.» Denna naturdyrkan
var nära förbunden med en stark känsla för kulturvärdena, de
historiska minnena, odlingen i alla dess former, den svenska
bygden och med den dess folk, som hade hans hjärta. Och allt detta
sammanhölls hos honom av begreppen fosterland, hem och
hembygd. I stadgarnas ord, att Turistföreningens uppgifter skola full-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
