Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren: En ny tid — en ny anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny tid — en ny anda
Grym, hatfull och långsint som han var kämpade han med alla
medel för upprätthållande av Sveriges ideella och politiska
avskildhet, och symbolen för hans styrelse blev bödelssvärdet. Om
han studerat någon främmande författare, sades det om honom
bland hans motståndare, så har det endast varit en, nämligen
»Machiavellus, tyranners lärefar». Mörkare och dystrare än under
hans tid har väl aldrig stämningen varit i Sverige. Återigen hade en
illegitim usurpator ryckt till sig den svenska kronan, och Europa
såg med förfäran hur han befäste sitt välde genom otaliga
blodsdomar. Det låg djupa skuggor över vårt land under de år då den
gamle, av sjukdom brutne och av samvetskval hårt plågade
konungen gick emot graven.
Lätt var alltså icke den uppgift som väntade Gustav II Adolf,
när han som sjuttonårig yngling i december 1611 besteg Sveriges
tron. Utrikespolitiska problem av svåraste slag hopade sig framför
honom, sociala och finansiella frågor pockade på snabb lösning,
och hela riksstyrelsen krävde för att effektiviseras en grundlig
omorganisation. Men viktigare än allt detta var att skapa en annan
och ny nationell stämning i landet, ett nytt medvetande av vad det
ville säga att vara svensk, en fördjupad allmän samhörighetskänsla
och en helt ny blick på framtiden. Det gällde att med ett kraftigt
och djärvt grepp sopa bort alla de gamla och dystra minnena och
vända blickarna mot den nya, förhoppningsfullt motsedda
morgondagen. Hur svår och krävande denna uppgift än var visade det
sig dock inom en häpnadsväckande kort tid att den unge
konungen var mannen att bemästra den. Genom sin rika
personlighet och sitt ljusa, tändande snille lyckades han skingra de
skuggor som dröjde kvar från faderns hårda regemente och rycka med
sig framåt både ungdomen och den äldre generationen. Hans
gestalt präglades av en segerviss och strålande djärvhet som
betvingade allt motstånd och lät allt vad han företog sig framstå i ny
dager. Till och med den svenska högadeln, som träffats så hårt och
grymt av Karl IX:s blodiga våldsregemente, gav efter för hans
tjusningskraft och slöt upp kring tronen, förgätande gammalt groll
och nedärvda hatkänslor. Betecknande är att i Gustav Adolfs
rådkammare sutto ej mindre än tre söner av den i Linköping år 1600
avrättade Gustav Banér. Och som den ledande klassen så förhöllo
sig också de övriga stånden i riket. Att här och där emellanåt
framkom en viss opposition mot de många tyngande pålagor som
konungens krigiska utrikespolitik krävde skall ej förnekas, men i hu-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
