Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Selling: Stormaktens huvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Selling
Augustus samt uppkallad efter dennes fru moder och Gustaf Adolf
den stores syster Katarina, en härlig och i sanning präktig byggnad,
uppförd i rätt och sann arkitektur i dorisk stil av den berömde
arkitekten de la Vallée».
Några år senare började samme mästare uppföra Hedvig
Eleonora kyrka, medan Ulrika Eleonora till arkitekt hade de la Vallées
svärson Mathias Spieler. När den sistnämnda kyrkan grundlagts
och samtidigt en tillfällig gudstjänstlokal invigdes, ville
kyrkoherden och menigheten gärna utrota det gamla papistiska namnet på
stadsdelen, Munkelägret. Denna fromma önskan frambars till
konungen, som »i märklig och nådig utlåtelse sade»: »Efter
Riddarholmen ligger här vid Staden och Drottningholm ett stycke
härifrån: varför må icke Kungsholmen ligga däremellan? Detta namn
upptogo deras excellensier med största underdånighet och
lyckönskan.» Men det gick inte fort att utrota det gamla namnet; ännu
1715 talar de la Mortray om att Munklägret alltjämt är den
naturligaste och allmännaste benämningen.
Säkert var det framför allt den nya klassicistiska arkitekturen,
Tessinarnas och de la Vallées verk, som 1674 föranledde den
italienske diplomaten Lorenzo Magalotti att trots en ganska kritisk
inställning fälla de ofta citerade orden: »I alla händelser skall dock
den som kommer till Stockholm där finna byggnader, som icke
allenast sakna motstycke i Tyskland utan även — jag tillåter mig
att säga det — i varje annat land i Europa med undantag av
Italien. Jag säger det icke med avseende på antalet och icke heller
ifråga om omfånget, men i arkitekturens regelbundenhet, vari de
mer än annorstädes närma sig till det italienska byggnadssättet
och i följd därav till antiken.»
Den livliga byggnadsverksamheten varade till framemot
1670-talet. Då kom dåliga tider som en följd av krigen. Fredens lugn
utnyttjade konungen till förmyndarräfst och reduktion. De stora
kyrkbyggena växte endast långsamt i höjden, varken Hedvig
Eleonora eller Ulrika Eleonora blev fullbordade förrän på
1800-talet. Flertalet av adelns egendomar indrogs till kronan. När de la
Mortray under det stora nordiska kriget vistades i Stockholm,
konstaterade han, att man undertryckte och förbjöd kopparsticken
av de många palatsen. I dem hade ämbetsverken nu börjat flytta
in; hovrätten och det kungliga biblioteket hystes i Bondeska
palatset, Kanslikollegiet i Rosenhaneska, Antikvitetskollegiet i Braheska.
Och Makalös, »själv en trofé från reduktionens tid», hade för-
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
