Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl-Gustaf Hildebrand: Falukoppar och stormaktstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Falukoppar och stormaktstid
kunde man, under slutande 1600-tal, få det lagat av gruvans
konstmästare, Kristoffer Polhem. Av arbetarna, i berget eller vid
rostmurar och hyttor, krävdes också skicklighet, därtill mycken förmåga
att trotsa besvär. Man sprängde ännu inte med krut utan använde
äldre metoder, och de tvang gruvarbetaren till en verksamhet i
kvävande hetta och rök.
Ibland gick det illa, med gruvdrängars liv eller bergsmäns
affärer. I bergslagsräkenskaperna finner man, år efter år, numrerade
kvitton och attester för begravningshjälp; där skymtar en ändlös,
grå procession av de slagna. »Gruvdrängen Hans Persson Korven
oförmodeligen neder i gruvan omkommen och till döds slagen, uti
allsom största fattigdom och armod.» »Måns Mickelsson på Näs,
för detta gammal bergsman och fört bruk, men sedermera så av sig
kommen att han levat i stort elände, och ingenting att förhjälpas
till graven med.» En bergsmansänka har mist sin dotterson nere i
Berget. Hans kropp har hittats på dagen tre år sen hans far satte
livet till, den gången »på ett så ömkeligit vis att man dess döda kropp
styckevis ihopsamlat».
Faror och vinstbegär gav åt ortens olika folkskikt ett ibland
bistert, ibland överdådigt drag. Krogar fanns, som förtretade bergsmän
framhöll, vid var gatumun och hyttbacke. Det hände att
gruvarbetare tog sig ned till sin arbetsplats inte på trappor och stegar utan
genom att hasa på gruvlinorna. Fromma och lärda prästmän har,
lutherskt nog, framhållit faran för själens salighet av att på det
viset våga sitt liv utan anledning. Vanan var svår att utrota och
passade ett beskt skämtlynne.
Det moderna i ortens skick kommer fram på en särskild punkt:
det blev fråga om stora arbetarskaror, där alla var knutna till
samma slags verksamhet. Jämfört med annat legoarbete bjöd
gruvdrängens inga avskräckande villkor, och självmedvetande saknades
inte. Men år 1696, då vårt land hade missväxt och brödet var dyrt,
gick man i strejk för att pressa upp lönen, något som icke lyckades.
Strejkens historia har åldriga och romantiska drag, med en prägel
av mummel och sammansvärjning. Men de strejkande var sex
hundra stycken, och myndigheterna skickade ut militär för att
skrämma dem.
I nutidens Falun finns en del kvar av det gamla, men av dess
väsen är det mesta nu bleknat och ogripbart. Det beror inte bara på
år och eldsvådor, som gått sin väg över gammal bebyggelse.
Sam-hällsarten och livets färg har förändrats. Det nutida Falun är ingen
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
