Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl-Gustaf Hildebrand: Falukoppar och stormaktstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl-Gustaf Hildebrand
som spion, så som alltför intresserade främlingar gjorde det i
ortens 1600-tal. Och det arbete som alltjämt bedrivs i gruvan och
nära den, det sker efter effektivare metoder men också på ett
diskretare vis än för trehundra år sen. Det ter sig overkligt att just
här den bultande oron, det omskapande och föränderliga i svenskt
samhällsliv haft en av sina sotigt högljudda begynnelser.
Något må här sägas om vad Kopparberget faktiskt betydde i ett
större sammanhang. Proportionerna var andra då än nu, och det
är lätt gjort både att ta till för mycket och att ta till för litet.
Kopparen var en värdefull metall, användbar till otaliga
ändamål, från kyrktak till brännvinspannor. Under 1500-talet, innan
Sverige dominerade marknaden, hade kopparkanonerna —
närmare taget kanoner av brons — spelat en stor roll för furstemakten i
Europa, och de vek inte med en gång för de modernare och
småningom allt bättre järnkanonerna. Det var avundsvärt och
inbringande att vara den främste leverantören av en så efterfrågad vara;
1600-talets Sverige hade ingen allvarlig konkurrent, annat än det
avlägsna Japan, vars koppargruvor var större än vårt lands och
vars koppar ibland, ojämnt men till stor ängslan för svenskarna,
fördes med Ostindiska kompaniets fartyg till Amsterdam.
Å andra sidan var kopparen inte viktig för det dåtida Europa
på samma vis som koppar blev viktig framemot vårt århundrade.
Då blev den, genom den elektriska industriens genombrott, av en
avgörande vikt för stora avsnitt av världens näringsliv. Frågan om
kopparen har ibland varit en fråga om liv och död. Någon
motsvarighet därtill fanns inte inom de äldre samhällenas ram: det
gällde om man så vill en detalj, om också en uppmärksammad och
en framtidsbådande.
Vad Sverige beträffar, så var det också här på sätt och vis fråga
om en detalj; men för oss, för det koppartill verkande landet självt,
hade detaljen en säregen strategisk betydelse.
Sverige var på 1600-talet liksom tidigare ett bondeland; en
överväldigande majoritet av befolkningen försörjde sig på att odla säd
eller föda upp boskap. Vad gruvan gav — ungefär 2 000 ton
rå-koppar om året -— var naturligtvis värt försvinnande litet, i
jämförelse med vad kornet och rågen, smöret och slaktoxarna, fisken och
villebrådet var värda, om man lade ihop beloppen. Och vad staten
tog ut i skatt av den sortens produktion var — också naturligtvis —
långt mer än vad den i skilda former fick på kopparen.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
