Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åke Setterwall: Herresätenas århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Setterwall
fram till 1650-talet, de svenska vapnens, den svenska statskonstens
och den svenska arkitekturens högsommar. Tiden var Gustav II
Adolfs och Axel Oxenstiernas även på det område som här beröres;
den förres främst genom de administrativa åtgärder han vidtog för
en fast organisation av det statliga byggnadsväsendet, den senares
både genom hans konstnärskontakter och genom de byggnader av
högsta kvalitet som han lät utföra. Här skall endast några ord sägas
om Oxenstiernas första och största byggnadsföretag vid den
sätesgård, som tillföll honom genom giftermålet med Anna Åkesdotter
Bååt.
När man färdas från Strömsholm förbi Rytterne kyrka längs
den slingrande vägen mot Tidö, känner man pulsen av gammal
kulturbygd som en eggande rytm i det småbrutna västmanländska
landskapet. Vittrade kyrkruiner sätter sin accent av »forntung
ålderdom» i bilden och det är kort mellan herresätena, här liksom
överallt kring Mälaren. Då man kommer ut på den halvö, som en
gång var skild från fastlandet, döljs ännu slottet av parkens väldiga
kronor. Linnés drastiska bild, när han 1746 färdades genom
samma landskap, står som en effektfull kontrast till dagens Tidö: »en
gård utan träd är som ett skalligt huvud utan peruk». Hundra år
tidigare stod slottet färdigt, byggt av den namnkunnige friherren till
Eka och Lindö — de båda gårdsnamnen får en nästan bokstavlig
innebörd under kronornas grönskande valv.
Och framför oss ligger det fyrlängade slottet med
huvudbyggnadens frontespis som blickpunkt över de lägre flyglarna kring
gården. Man vet inte mycket om husets tillblivelse. Byggherren själv,
som för det mesta var utomlands, kunde i bästa fall brevledes
lämna sina direktiv. »I tio år haver jag ej fått tänka på mitt eget», säger
han 1636. Och först senare blev Simon De la Vallée — 1630-talets
store nydanare i svensk arkitektur — inkopplad på bygget. Men
man har samtidigt anledning tro, att hans föregångare som kunglig
arkitekt, holländaren Kasper van Panten, under sin tjänsteresa till
hemlandet 1624 trätt i förbindelse med yrkeskunnigt folk också för
Axel Oxenstiernas räkning. Kort före detta år måste grunden till
Tidö ha lagts, och Oxenstiernas kärlek till den holländska konsten
är känd och omvittnad. Det hade annars legat nära till hands att
just han, som så länge vistades i Rhenländerna, skulle ha skattat
åt den överlastade sydtyska stil, som Jakob De la Gardie samtidigt
lät spela över murar, balustrader och torn på sitt beundrade
Makalös i Stockholm. Denna måleriska byggnadskonst med dess bras-
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
