Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: »Nu spela skällorna...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Bengtsson:
»NU SPELA SKÄLLORNA...»
iVJin son Sven och jag stod uppe i kvarnen på Kristianopels norra
bastion och såg ut över den låglänta landtunga, där Kristian IV för
precis 350 år sedan anlagt sin märkliga fästningsstad. Vi hade
kommit från gränsen vid Brömsebro, där vi förgäves letat efter
några spår av fredsförhandlingarna 1645 utöver de små stenarna,
som delegaterna enligt traditionen skall ha suttit på. Även en
förstaringares kunskaper om 1600-talet räckte till för att avslöja
den lilla holmens nuvarande utseende som en konstruktion. Vi
hade emellertid roat oss med att försöka räkna ut var den franske
ambassadören, som var medlare, hade stått, när han gav tecken
åt herrar fredsförhandlare att i exakt samma sekund sätta foten på
holmen, som betraktades som neutral mark, detta för att ingen av
dem skulle stå som värd och taga emot den andre. Det var
1600-talets etikett, och scenen i järnvägsvagnen i Compiègne juni 1940
skulle nog varit otänkbar på den tiden, alltför rå och rakt på sak
för en 1600-talsdiplomat.
Man hade förhandlat här i månader, men det var också viktiga
saker det gällde. Vi inventerade våra kunskaper om fredssluten
mellan Sverige och Danmark under 1600-talet och konstaterade,
att om Knäredsfreden 1613 med Älvsborgs lösen gick till
Danmarks förmån, så var det nu Sverige, som tog hem segern. »1—1
så länge då», sade Sven, och för all del, vill man uttrycka det på
det sättet, så blev det ju så småningom bättre tal för oss genom
de följande frederna. Men i Roskilde, Köpenhamn och Lund var
vi inte ännu; tills vidare skulle vi intressera oss för vad som skedde
här i östra Blekinge.
Vi hade startat vår färd genom »de erövrade provinserna» utan
andra föresatser än att bese en del av de platser och byggnader,
som vittnar om hur man levde och vad man upplevde för 300 år
sedan, under det århundrade som betydde så mycket för Blekinge,
Skåne och Halland. Och eftersom alla tre landskapen hvst våra
förfäder så långt tillbaka vi vet, så kände vi oss personligt engagerade.
’217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
