Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: »Nu spela skällorna...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Bengtsson
argument till hands gentemot alltför nitiska amiraler. Och i
Björkholmens brokiga stugor bodde de, med utsikt över Saltö sund ut
mot Västra fjärden.
Vi begav oss landsvägen västerut, förbi Rosenholm och
Nättraby, urgammal kulturbygd med intensiv grönska, och genom de
Wachtmeisterska domänerna, där den moderna vägen på ett
hänsynslöst sätt skurit itu imponerande åkerfält. Vi blev senare på
dagen ganska utledsna på denna nya väg och rekommenderar
härmed cyklister att följa vårt exempel. Sedan vi passerat
Ronneby, tog vi åt vänster och åkte den s. k. Vierydsvägen, som är att
föredraga för den som vill njuta av en verkligt vacker väg,
slingrande och backig med ideliga växlingar av vyerna. Vi kom till
Järnavik, den gamla djuphamnen, som vid 1600-talets början var
Blekinges mest blomstrande hamn och som överflyglades av
Bodekull först när Carl Carlsson Gyllenhjelm och Arnold de Rees fått
fart på järnexporten från Huseby och Ålshult uppe i Småland.
Trakten häromkring är ett av Blekinges vackraste partier.
När vi från Järnavik cyklade norrut till stora landsvägen, mötte
vi en rad cykelturister med Tjärö som mål. Vi försökte utreda
frågan, varför det alltid är andra människor som är »turister»,
aldrig man själv, och talade för övrigt om snapphanar, ett ämne,
som varje västbleking och nordskåning är intresserad av. Vi
passerade Hällaryd, platsen för ett av snapphanarnas råaste illdåd. De
ville ha tag i kronofogden Blasius König, »snapphanarnas
plågeris», men han slapp undan och i stället tog de hans svärfar, prosten
Kock i Hällaryd och halshögg honom i Kristianstad. Det var
gräsliga saker, som hände 1676—79 i dessa trakter och straffen stod
inte brotten efter. Rådbråkning, ett ord som nu ingår som en
oskyldig del av vårt ordförråd, täcker en fasansfull realitet. Det var
ett vanligt snapphanestraff, liksom »spetsningen», att bli levande
uppträdd på en stång, »uti hvilket fasliga tillstånd de stundom
uthärdade flere dagar», skriver Sjöborg. Blekinge på 1670-talet var
inget lyckligt land. En skrift om tillståndet, uppsatt av någon präst,
uttrycker det så här: »Kyrkor och skolor äro öde, hus och lador
tomma, åker och äng osådda och innewånarna som fänad liggande
i skogarna».
Och så kom vi till Karlshamn. Där är vi hemtama och nu nöjde
vi oss med en kanotfärd till Erik Dahlbergs gamla kasteli, som
fick utstå så mycket under Karl XI :s krig, och på vägen genom
staden visade jag Sven kyrkan, även den av Dahlberg, en väldig
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
