Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: »Nu spela skällorna...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Bengtsson
kan man avläsa hela det norra utanverkets sträckning och vi
anställde jämförelser med andra städer vi besökt. Överallt, där man
ser vackra trädgårdsplanteringar i stadens inre eller breda,
slingrande boulevarder runt centrum, kan man vänta sig raserade
befästningar från 1600-talet som grund. Det gäller praktiskt taget alla
västkuststäder från Malmö till Göteborg och det gäller Kristianstad
och inte minst Köpenhamn. Men vi tyckte nog att Norrekatts park
i Halmstad var den vackraste, kanske just därför att man här
utnyttjat 1600-talet så skickligt och inte planerat om terrängen.
Vi hade emellertid en allvarlig sak att diskutera, nämligen tiden,
som inte ville räcka till. Vi hade tänkt cykla hela vägen till
Göteborg, men då skulle vi få det svårt att hinna med allt vi tänkte
göra där. Sven var särskilt stark i anden i denna sak, ty Liseberg,
Paddan och Sjöfartsmuseet stod på hans program. Nöden hade
ingen lag och vi tog tåget till Varberg.
I Falkenberg steg vi av och avnjöt staden som goda turister, med
ögonen öppna för allt, för den medeltida stadsplanen, för gamla
kyrkans vackra målningar, för den av trafiksakkunnige-hotade
Tullbron, för Falkenbergshusruinens granitkub, för Ätrans
porlande och för stadens allmänna trivsamhet.
Sanningen att säga var vi nu en aning leda på fästningar och
Sven försökte inte hyckla någon iver, när vi i Varberg styrde stegen
direkt till den grå stenkolossen vid stranden. Men väl på platsen
måste han medge, att fästningen ägde en viss massiv storhet och
hans »Tja, för all del» lät för en erfaren lyssnare rentav
entusiastiskt. Vi gick direkt upp till den medeltida borgen och hade sedan
en timmes förströelse med att sortera upp fästningens olika delar i
tidsföljd. Först det rektangulära hus, som greve Jakob byggde
1287, och så husen närmast därintill på den översta klippan. Och
sedan, runt den ursprungliga borgklippan, Hans van Stenvinkels
stenmatematik från 1600-talets början, granit och tegel inordnat
under ett geometriskt system. Och grunden till allt ligger i krutets
förmåga att slunga en järnkula mot en stenmur eller en skur av
hagel mot människokroppar. Den fryntlige och kunnige kastellanen
förde oss runt och vi fick se bastionernas inre, med skottgluggar,
där vi kunde se ut med försvararnas ögon, och med sinnrika
luft-trvcksutjämnande anordningar. Sen traskade vi ner genom
Koc-kenburg, ett stycke italiensk arkitekturteori förverkligat i nordisk
tegelmurning. Fästningens storhet som arkitektur undanskymde
det mänskliga, vi glömde krig och hemska fängelsehålor för det
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
