Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: »Nu spela skällorna...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»iVii spela skällorna .. .»
barkera Paddan, den i många exemplar byggda rundfärdsbåten,
som verkligen gör skäl för namnet. Guidens jargong var mera
dämpad än då jag hörde den första gången för några år sedan,
och hans göteborgsvitsar förekom nu mera sparsamt. Vi njöt i
fulla drag av färden, betraktade med amatörseglares intresse de
stora skroven på varv och vid kajer och sökte orientera oss vid
vindlingarna genom kanalerna och vallgraven. Vårt intresse var
ju den här gången huvudsakligen antikvariskt, och en middag på
Henriksberg ansåg vi vara lämplig som grund för meditationer
över älvens och hamnens betydelse genom seklerna. Karl IX och
Gustav II Adolf visste vad de gjorde, när de anlade sina respektive
städer just här. Grannskapet var farligt, med de danska
fästningarna Marstrand och Bohus i norr och Varberg i söder, men så
hade man Älvsborg och Gullberg som motvikter. Den magnifika
utsikten över de vatten vi nyss befarit, stärkte en redan då
erfaren känsla av samma vattens mycket stora betydelse som en viktig
portgång i det svenska huset. Det märktes nog på Öresundstullens
räkenskaper, vad denna portgång betydde, och anfallen mot
Älvsborg och Gullberg 1611 var inte bara taktiskt utan också
strategiskt motiverade. När Älvsborg fallit, trodde man väl inte att
svenskarna skulle orka betala miljonen specieriksdaler i lösen, men
att Sverige orkade med det, är ett vittnesbörd så gott som något
om den vikt man tillade denna lilla plätt på det stora fastlandet.
Vi lämnade Henriksberg och beslöt uppskjuta våra studier i den
antikvariska ekonomin till nästa dag och så åkte vi till Liseberg.
För att komma in på Sockerbolagets område och studera
ruinerna av Gamla Älvsborg måste man (ännu så länge) ha
förbindelser. Det hade vi lyckligtvis och följande morgon stod vi i
skuggan av höga fabriker och såg ut över platsen för det gamla fästet.
Vi vågade inte sätta oss till doms över kommendanten Olof
Stråhles försvar av fästningen vid danskarnas belägring 1612,
men nog tedde sig klippan brant och tornmurarna tjocka, så att
danskarna bör ha haft gott artilleri för att från motliggande
höjder skjuta en bräsch för stormning. Eske Broek var med under
belägringen, men han berättar i sin dagbok mest om hur han
spelade kort i kungens tält och sina bekymmer för att skaffa öl
och bröd åt trupperna. Men det gick hett till, det framgick av
protokollen vid rättegången mot kommendanten.
Och Älvsborg föll och lösen måste betalas. Lärda män har sökt
att räkna om summan till nutida mynt, men det är svårt att finna
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
