Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Resa med riksens antikvarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Näsström
Karl Karlsson Gyllenhielm, Karl IX:s »älskelige frilloson», som
förvisso inte var någon kostföraktare. Han skulle säkert glädjas
med Sarabolagets talesmän, om det på nytt började sticka i näsan
av flottyrkokt mälargös och knirka i ekbjälklagen av dunkande
dansrytmer i hans gamla borg. Men förnyelsen måste ske med
vederbörlig hänsyn till byggnadens historiska arvsmassa och samtidigt
med det frodiga och fantasifulla krögargemyt, som så sällan
kommer till tals i vår tids offentliga gästabudssalar.
Efter chocken vid Sundbvholm får vi anledning att dra en suck
av lättnad och tillfredsställelse, när vi på slingrande bygdevägar
gör en inspektionstur till Ramsundsberget för att se om något ohägn
drabbat ett av våra mest berömda fornminnen. Nej, här är allt i
bästa ordning. På en sluttande berghäll några steg från vägen
berättar rödmarkerade ristningar några avsnitt om Sigurd
Fafnes-bane ur Völsungasagan, och vi vet att denna framställning — i sitt
undangömda hörn av Sörmland — har exakt samma innebörd som
motsvarande episoder i den långt senare isländska uppteckningen
av sagan. Det är ett märkligt vittnesbörd om nordisk
kulturgemenskap på vikingarnas tid, och det tränger sig på oss med en sällsam
växelverkan av tidsbundenhet och tidlöshet här ute i den tysta och
ensliga skogsbacken.
Innan kvällen skymmer vill vi gärna hinna med ett par
minnesmärken till. De hör bägge hemma i 1600-talet och är förknippade
med Gustaf II Adolfs myndige rikskansler. En lång och majestätisk
allé —just en sådan som en stormansgård ägnar och anstår — för
oss fram till Axel Oxenstiernas Fiholm. Dess byggenskap tycks ha
hejdats i själva ansatsen, ty här finns tvenne symmetriska flyglar
men inget samlande corps-de-logis i fonden mellan dem. Flyglarna
bär prägeln av Gustaf Adolfstidens ekonomiska och kulturella
förbindelser med det holländska väldet. Fasaderna spelar på
motsättningen mellan mörkröda tegelmurar och ljusa
sandstensornament i gavlar och portaler och har samma renässansmässiga
festi-vitas som vi strax efteråt möter i Jäders kyrka, vars enkla
medeltidskropp Axel Oxenstierna styrde ut i praktfulla renässanskläder
för att göra den värdig att bli Oxenstiernornas gravkyrka.
Jäder är bara ett av många exempel på hur den unga
stormaktens adel gjorde sig brett armbågsrum i de små sockenkyrkorna
och krävde ståndsmässig plats i livet efter detta likaväl som de
hade sina herrskapsbänkar närmast koret, medan de levde. Här i
Jäder ligger den store rikskanslern jämte sina föräldrar i ett valv
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
