Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Stockholm—Piteå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Attorps
gundasjön här nere, och vattnet nådde ganska nära
kyrkogårdsmuren. Nu såg man i stället ut över Kyrkslätten, och omkring stod
de lugna, vackra, höga bergen. Det var som ett götiskt paradis.
Ett par timmar senare var vi ute i Ljungans dalgång, efter att ha
tvärat över skogsplatån mellan de båda älvarna — gammalt
bosättningsområde för svedj efinnar; ännu biskop Franzén lär haft
tillfälle att tala finska under sina visitationer. Det är förmer att
resa efter Indalsälven, men jag tror att jag hellre skulle bo
någonstans vid Ljungan, kanske i Stödetrakten. Här har man bredd och
ljus över dalgången, frihet, rymd och sikt; intrycket av vidsträckhet
förstärks av den vackra Stödesjön, och nu i det klara kvällsljuset
blånade åsar och berg. Det var nästan skumt när vi körde in mot
Sundsvall, förbi gravhögen i Högom — en kraftig provinsiell
motsvarighet till Gamla Uppsalas kungagravar — där vi förut på
morgonen sett doktorerna Dagmar Selling och Sverker Jansson leda
utgrävningarna. Långt före sågverk och massafabriker var Medelpad
en centralbygd i Norrland. Kanske centralbygden.
Att komma från Sundsvall till Härnösand känns ungefär som att
komma från Ruhr till Heidelberg. För ett par timmar sedan gick
man omkring i hypermoderna laboratorier — där morgondagens
metoder blir till — och väldiga fabriker från vilka det flöt ut en
ström av pappersmassebalar; och nu går man omkring i en
stiftsstads, skolstads och överhetsstads stilla parker. Det är nu inte detta
Härnösand som är det bäst kända — fast det lever i Lotten
Dahlgrens Norrländska släktprofiler — utan det borgerliga, Öbacka, det
som Ludvig Nordström skrev om.
1585 utfärdade Johan III privilegiebrevet för Härnösand. 1586
förklarade han sig nöjd om någon enda borgare flyttade in före
utgången av 1587. Det var ingen Chicago-fart över stadens
utveckling. Härnösands stift upprättades, och Härnösands gymnasium,
men staden var ändå ett fiskeläge under 1600-talet och ett tre
gånger brunnet eller nedbränt fiskeläge under början av 1700-talet.
Miljön var karg: 1673 blev en piga som förestod ett skolhushåll i
Härnösand anklagad för trolldom, därför att hon gav pojkarna
gryngröt och mjölkvälling så ofta, att man förstod att sådan kost
åstadkom hon inte på naturlig väg. Men 1765 upphävdes förbudet mot
handel på utlandet, och nu började — för Härnösand som för de
andra norrlandsstäderna — uppgångens tid. Residenset och
detpe-larpryddagj-mnasiet byggdes, till de ekonomiskt fördelaktiga
härnösandslektoraten började universitetsfolk söka sig, och nu — ett
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
