Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Collinder: Försök i fjällkanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Collinder:
FÖRSÖK I FJÄLLKANTEN
ti n stjärnskådare som reser mot norr, söker inte alldeles samma
saker som normala människor. Om han kunde komma till
nordpolen under det mörka halvåret, skulle han granska polstjärnan
och finna henne stå stilla rakt ovanför i det svartblå zenit. Han
skulle speja efter Orion och se dess bälte glida fram halvt över,
halvt under horisonten utan att någonsin gå upp eller ner. Han
skulle se månen stiga under den ändlösa natten i spiral runt himlen
under en veckas tid, åter vandra nedför sin osynliga spiraltrappa,
skiftande från ny till nedan och ibland lämnande polresenären
ensam med stjärnor, som utan uppgång eller nedgång drar sina
cirklar runt himlen under ett oföränderligt mörker. Nej, inte alldeles
oföränderligt: norrskenen skulle dra sina slöjor och skjuta sina
lansar genom mörkret, skimrande från tid till annan i söder på alla
sidor mot horisonten. — Ty vid polen är ju alla väderstreck söder,
och norr är rakt upp mot polstjärnan.
Någon gång i februari skulle han märka en svag grönaktig
ljusning vid horisonten, vandrande runt den på ett dygn och flyttande
sig långsamt mot vänster under stjärnorna, växande med var vecka
och till sist utplånande alla stjärnor och norrsken innan
vårdagjämningen, då gryningen skulle brytas av en sol som vandrar fram
som ett glödande hjul över isarna runt horisonten, för att stiga allt
högre, vecka efter vecka.
Om stjärnskådaren av råd och lägenhet nödgas stanna strax
ovanför polcirkeln, kommer han ändå att söka efter det arktiska i
himlens rörelse och uppsyn. Det gjorde också den som skriver
dessa rader, under ett par besök vid de nordligaste
turiststationerna, och försökte få reda på om folket i vildmarken använder
himlakropparnas egendomliga vandring runt horisonten för att
bestämma sina vägar mellan boplatser, jaktmarker, beten och
fiskevatten. Dock i båda fallen med ganska liten framgång, som
nedanstående sannfärdiga berättelse visar.
25. STF 50.
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
