Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Collinder: Försök i fjällkanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försök i fjällkanten
i Tromsö museums årsböcker för 1921, men också där är det svårt
att bestämma vad som motsvarar lapparnas stjärnbilder.
De gamla medelhavsfolken använde också stjärnbilderna som
illustrationer till sina arvsägner, vilkas figurer de återfann på
natthimlen. Samefolket tycks ha gjort likadant under tider då inga
filmer ännu fanns och inga böcker i vildmarkens kåtor.
Man får tänka sig att de gamla under vinternatten berättade
sagorna för de unga, pekande ut sagans bilder som var målade med
guld- och silverpunkter på det mörkblå valvet, och som vandrade
långsamt, mer regelbundet än norrskenens draperier, slöjor och
strålar. Detta var det rörliga och skimrande taket över den vita
jordens tystnad och stillhet. Genom detta hus vandrade månen med
sitt vänliga ljus och mätte med ny och nedan den långa
vinternatten. Månen var den första mätaren av tiden; hans namn anses vara
hos indoeuropéerna av samma stam som själva ordet mäta.
Stjärnorna var hos samefolket som hos många andra naturfolk
de gudomliga sagoberättarna, ett stöd för minnet liksom sångernas
rim, och var gång molnen försvann, rullades den stora tavlan upp
med sagornas bilder för små barn och gamla.
Så talar Turi om jägaren Favtna som hade Karlavagnen till båge,
och om hur han en gång i framtiden, på den yttersta dagen, skulle
skjuta ner polstjärnan med sin pil, och då skulle himlen störta
ner och världen gå under. Lapparna hade lagt märke till att
himlen syntes vända sig omkring polstjärnan. Den höll himlavalvet
uppe, liksom jätten Atlas i den grekiska sagan.
Det finns en annan saga på samehimlen, om den stora älgen,
Sarva, som har sina hornspetsar i Cassiopejas W, sina framben i
Perseus och bakbenen i Kusken. Våra tvillingar hette troligen hos
samerna Skidlöparna (Tjuoigahægjek), och Orions bälte heter
Gallas söner (Galla-bardnek). Den gamle Galla var Procyon eller
kanske Rigel, nedanför Bältet. Sjustjärnorna (Rougot) var ibland en
renkalvsflock, ibland en gammal kvinna med en hundflock.
Allesamman, Skidlöparna, Galla och hans pojkar och käringen med
hundarna, var på jakt efter Älgen, säger Turi, och det var också
Favtna med sin stora båge på andra sidan av himlen.
Det är egendomligt att på samma sida av himlen, den som står
mot söder och högst vid midnatten om vintern, där hade också
medelhavsfolken en jaktscen. Orion med sitt bälte var den store
jägaren, Sirius och Procyon var hans båda hundar, den stora och
den lilla. Och runt om Orion hade grekerna Enhörning, Lejon,
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
