- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1951. Tolvhundratalet /
56

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Sven T. Kjellberg: Samtal om medeltida städer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sven T. Kjellberg

Så trodde de sig se Sigtuna stad under 1200-talet — vid viken bodar och bryggor,
högre upp köpmansgårdar utefter smala gränder och ytterst en krets av kyrkor.

den nivå, nu en god manslängd under markytan, där en av stadens
rådmän vid 1200-talets slut, dominus Johannes Saxi, vandrade.
Någon meter djupare och man var nere på Olof Skötkonungs tid,
då Sigtuna började forma ut sig till stad. Från Storgatan, som i sin
svaga båge avspeglar mälarstrandens månskära, löper gatorna
ned till vattnet. Förr var det flera och smalare gränder mellan de
långsträckta köpmansgårdarna ned till bryggor och brobänkar,
där trumfiga frisiska och tyska koggar smackade i vågskvalpet.

De fortsatte sin vandring. Mellan höga träd reste den mäktiga
ruinen av Sankt Olof sina gråstensmurar och längre bort skymtade
dominikanklostrets röda tegelkyrka. Sentida släktens gravvårdar
bildade en liten stad mellan ruinen och kyrkan. De stannade ett
ögonblick och begrundade inskriften över Färjkarlen vid
Erikssund. Den satte fantasin i gång. Färjkarlen, mannen som binder
samman tvenne stränder, som väckes om natten av underliga
resenärer, som stakar och bär strömmen av människor över
strömmen av vatten såsom Kristoffer bar Kristus eller som färjkarlen
vid Styx för de döda bort från livets strand till dödsrikets. Ännu
låg påskblommorna kvar på gravarna, men ett par gamlingar
städade på sina ställen i förtröstan på att våren åter skulle få lökarna
att sända upp gröna blad och brokiga blommor.

— När jag ser detta, sade en av männen, kommer jag att tänka
på en av medeltidens skönaste legender. Om riddaren, som gav sig

56

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:11:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1951/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free