Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Sven T. Kjellberg: Samtal om medeltida städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven T. Kjellberg
åt Helga Trefaldighet. Sannolikt hade också Ulleråkers tingsplats
sitt läge här.
— Det är inte svårt att föreställa sig hur här såg ut, inföll en
annan. Den breda ån flyter mellan vassklädda strandkanter med
alar, som hänger ut över vattnet. På den låga östsidan en liten
samling av gråa timmerhus inramade av kyrkans och klostrets
stenbyggnader. På motsatta sidan den delvis kala åsen, som höjer
sig kraftigt över omgivningen.
— Ja, ungefär så tog det sig ut fram till 1200-talets slut, då den
starka medgångsvinden börjar blåsa över Östra Aros. Det är slut
med Gamla Uppsalas makt. Ärkebiskopssätet flyttas hit och
Aros-namnet ersättes med Uppsalanamnet. På västra sidans höjder växer
nu domkyrkan upp, ärkebiskopens borg, Helgeandshuset och hela
raden av gårdar för präster och kyrkans tjänare, för att icke tala
om universitetet eller rättare prästskolan.
— Egentligen kan man tala om två städer, sade kerubmunnen,
en köpstad som heter Östra Aros och en präststad med namnet
Uppsala, skilda av Salaån som Fyris då hette. Det är det kontinentala
draget i stadens fysionomi. Uppsala erinrar icke så litet om det gamla
Paris, där Seinen skilde staden och studentkvarteret från varandra.
Till universitetet i Paris reste våra studenter och från Paris kom
Estienne de Bonneuill, som byggde och smyckade domkyrkans kor.
— Man har gjort mycken affär av åns betydelse för stadens
tillkomst, sade nu en annan av de medelålders männen.
— Ja, för det äldre Östra Aros, insköt docenten. När den äldre
bebyggelsen tillkom här, var ån segelbar till den punkt där vi nu
står. Här kom kvarnfallet och hindrade trafiken. En geolog har
nyligen påpekat, att vid den tid domkyrkan flyttades hit var ån
knappast segelbar längre än till Flottsund. Det måste varit andra
orsaker, som dikterade beslutet att flytta ärkestiftet till denna plats.
— Om vattenfallet hindrade trafiken på ån så hade det en annan
fördel med sig — fallet kunde användas till kvarndrift. Och här
fanns kvarn redan under tidig medeltid. Kvarnarna måste haft en
mycket stor betydelse för det ekonomiska livet i gammal tid. Man
hade ännu inga väderkvarnar och vattenkraften var därför
värdefull. Det är påfallande huru ofta äganderätten till vattenkvarnar
och strandtomter vid kvarnfall omtalas i våra urkunder, liksom
fiskerätten.
— Det är fallet överallt i Europa, insköt kerubmunnen. Jag läste
nyligen förklaringen till ordet rival. Det är ju hos oss benämningen
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
