Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Sven T. Kjellberg: Samtal om medeltida städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven T. Kjellberg
Sålunda talade de med varandra. Under tiden förde bilen dem
in i Västerås utefter den långa raka gata, som anlades under
drottning Kristinas tid. De stannade och promenerade Köpmangatan
upp till torget.
— Här står vi ungefär mitt i en triangel, vars spetsar utgöres av
domkyrkan, Sankt Ilian och Sankt Nicolai — alla sannolikt
tillkomna under 1200-talet. Här mynnar den gamla Eriksgatan och
fortsätter över Aros bro västerut. Härifrån går Köpmangatan
söderut förbi Helgeandshuset, som i varje fall tillkom under början
av 1300-talet, och i fortsättningen på en bro över till den holme,
där dominikanerna 1244 började bygga sitt kloster. Nu finns bara
domkyrkan kvar. Det säger väl åtskilligt om kraften i
stadsbildningen, att man mäktar gripa sig an med så stora företag som alla
dessa byggnadsverk. Som prestation är det fullt jämförbart med
vad som skett i våra dagar, då ASEA:s och Svenska Metallverkens
komplex skjutit i höjden. Ser man
hurra-vad-vi-är-bra-mentalite-ten i historisk belysning, finns det ingen anledning att förhäva sig.
1200-talets expansiva kraft bottnar också i industrialism. Men
medan resultatet för vår tids människor tycks vara andlig
förflack-ning synes det för 1200-talet ha medfört fördjupning — åtminstone
om man får döma av allt kyrkbyggandet.
Som sagt, den dagen fortsatte de till Örebro, där de redde sitt
nattläger och torkade sina våta kläder. Kerubmunnen, som var
offer för medelålderns sammanträdeslusta, hade lämnat sällskapet
för att »träffa personer». I Köping hade de icke funnit något
1200-tal — staden behöver sin arkeologiske upptäckare. Men de hade
stått på bron och sett Hedströmmen rinna under sina fötter ned
emot den modärna djuphamnen och skådat den nya tidens väldiga
fabriksanläggningar. Utefter Arbogaåns stränder hade de strövat
och inspirerats av stadens åldriga timmerbyggnadskonst. De hade
uppsökt franciskanerklostrets kyrka och de senmedeltida
tegelhusen, som döljer sig så väl under nyare förklädnader.
När de vaknade följande morgon och tittade ut genom fönstren,
såg de Örebro Svartå slingra sig runt slottet som ett silverbälte,
skimrande mellan morgonvioletta trädstammar.
Vägen förde dem den andra dagen genom Närkes och
Östergötlands bergsbygder till Norrköping, där professor X anslöt sig till
sällskapet. Själv östgöte, Gud ske lov, och född i Söderköping tog
han omedelbart en myndig ledning.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
