Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Sven T. Kjellberg: Samtal om medeltida städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samtal om medeltida städer
— Denna stad är märklig, sade han medan bilen for uppför
Norrköpings Drottninggata, i vars fond det nya museet gör ett pampigt
inslag — emedan jag här avlade studentexamen.
Begrundande denna östgötska självhävdelse, vilken syntes dem
ställa de svenska kulturproblemen i en särskild dager, fortsatte de
ut över Vikbolandet och möttes av den kärva natur, som redan i sig
själv synes äga ett drag av forntid. Här klingade namnet Bråvalla
hed med alla sina associationer, här passerade de Tingstad —
enligt docenten tingsplats för flera härad i gamla dagar och enligt
professor X ursprunget till både Norrköping och Söderköping —
och här låg en av landskapets få bevarade ryggåsstugor. Under
intrycket av denna arvsmassa körde de in i Söderköping.
— Vilken idyll, utropade en av männen medan de vandrade
fram mellan välunderhållna småstadshus målade i sommarglada
färger. Ån glimtade fram i sitt S-formade lopp genom staden, broar
och spänger, trädgårdar med resliga träd, rådhus med klocktorn,
brunnspark och som bakgrund Ramunderbergets mörkgröna kuliss.
— Idyll? professorn smakade på ordet, gärna det. Jag minns
själv när den första fabriksskorstenen byggdes här i stån. Det var
1902 på badhuset. Och jag kan berätta om den upprörda
diskussionen på 1870-talet, då stadens fäder tänkte uppföra ett
»förargelsens hus» till stadsbors och marknadsbesökares bekvämlighet. Det
var en verklig parallell till den franska filmen i våras. Du får gärna
kalla Söderköping idyll bara det icke ligger något förklenande i
ordet, något i rosor-och-ruiner-stilen. Det här är en småstad med ett
stort förflutet, men den sover därför icke någon törnrosaslummer.
— Bli nu inte upprörd i ditt söderköpingshjärta. Vad är det för
fel på att vara småstad? Själv bor jag i en sådan och hoppas den
skall så förbli trots allt vad de styrande anstränger sig för att uppnå
motsatsen. Storstaden däremot . . .
— Om vi nu skulle hålla oss till 1200-talet, inföll ledaren.
— Detta påminner mig om en gammal handskrift, som jag
publicerade för åtskilliga år sedan, sade professorn. Den hade titeln
»Itt samtal emelan twenne godeWänner» och handlade om
Söderköpings stora forntid. Det hela slutade med att kumpanerna kom
överens om att gå på källaren och dricka av allt hjärta alla goda
vänners skål. Denna icke alltför svårfattbara invit fick en
omedelbar påföljd även för de medelålders männen sedan de väl förnöjt
sina blickar med vad staden hade att bjuda. Vid kaffet utbytte de
därefter meningar i ämnet.
6. STF 51.
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
