Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Sven T. Kjellberg: Samtal om medeltida städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven T. Kjellberg
ment som är bevarade, en ruin, om ni vill. Men liksom man av
lämningarna efter en kyrka kan sluta sig till dess utseende, så kan
man av de skriftliga fragmenten få en föreställning om den gamla
stadsrättens utseende. Där talas bland annat om att hospitalet, som
i stor utsträckning hölls i gång med hjälp av allmosor, skulle ha
två föreståndare, den ene östgöte och den andre tysk. Här liksom
i andra städer var det tyska inslaget starkt och styrelsen
sammansatt av lika många personer från vart läger. Den fragmentariska
stadslagen ger en intressant bild av tidens rättsförhållanden. Till
en början gällde tydligen landskapslagen även för staden. Men
eftersom förhållandet i staden med dess köpmän och hantverkare
i många punkter måste skilja sig från livet på landet, så utbildade
sig särskilda bestämmelser i staden. Söderköpings stadslag är
egentligen bara en serie anteckningar om dessa särbestämmelser
—-i övrigt gällde landslagen.
— När jag var pojke, fortsatte professorn, trodde alla att Birka
hade legat här. Prosten Wiede hade på 1870-talet givit ut en bok
— Var låg Ansgarii Birka? — och påvisat att det fanns svart jord i
Söderköping, att vi hade en borg uppe på berget och att det
måste vara ett samband mellan namnformerna Björkekind och
Birka. I denna tro uppfostrades vi, och många söderköpingsbor
tror väl så ännu. Ett trävarubolag i staden kallade sig för Birka.
— Vad som är säkert är, att Storån och vattenvägen till havet
spelat den största rollen vid stadens uppkomst. Stadens namn är
icke Söder- utan Surköping. Här i trakten säger folket Surn, t. ex.
’skall du fara till Surn’? Och detta namn måste ju hänga ihop med
den vattenrika belägenheten. Hur som, ån var segelbar upp till
Munkbron nedanför kvarnfallet. Här låg Sverkerättens gamla
domän Bosgården. Stadslagens fragment talar liksom i stenskrift
om det som hör samman med seglationen. Vi läser om upplöpande
och utlöpande skepp, om skeppsherre och fraktman, om
gudspenning, som gavs i Guds namn då man gick till sjöss, om salt från
Norge, Ribe och Frankrike. Livet i staden var så starkt beroende av
trafiken på vattnet, att stadslagen skiljde mellan den tid, då isen
hindrade förbindelsen med yttervärlden och den, då havet var
öppet. Den kallades »isää mällum», det vill säga mellan isarna.
— Faktum är, sade docenten, att den medeltida sjötrafiken gick
till Söderköping och inte till Norrköping.
— Ja, här låg Östergötlands hamnstad och den bästa
förbindelsen med utlandet. Och vad fick utlänningarna i utbyte mot salt,
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
