Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roland Svensson: Utskärgård. Några bilder från Stora Nassa - Sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roland Svensson
Jag byter hamn och tar i land under Fiskköparkobben, en
gammal ankarplats för fiskköparsumpar. Skärgårn har i sin östra del
en annan karaktär, skären äro splittrade av grunda kanaler och
fläder, som glittrande och speglande vindia mellan låga, ljusa berg.
Det är en sådan dag, när fjärdarna leva av vita segel. Man får
ett intryck av att segelbåtarna legat på lur runt hela kustbandet,
vart ögat skådar, ser man vita trianglar mot blått hav. Sommarens
högtryck har kommit, barometern stiger sakta.
Natten blir -varm och stilla. Öarnas spegelbilder ha en
förvillande, statisk skärpa. Man känner sig omtumlad och undrar om
tiden har stannat. Jag ror till Jungfruskär — allt motstånd är borta,
jöllen glider fram med våldsam kraft över djupnande vatten, där
intet annat kan avläsas än splittrade molnbilder, som ännu glöda
av en svunnen sol. Myggorna äro blodtörstiga och tänka, att denna
vansinniga människa utan myggolja är en skänk av Mygg-guden.
Jag drivs hem mot min vilja. Morgonstjärnans ljuspelare står i
hemfladen och följer mig genom sunden, hem till båten. Den
overkliga friden bryts på människors vis — dova bösskott runga
utifrån sälbådorna. »I natt e de själväder», säger skärgårdsbon.
En ångande het, vindlös dag avlöser natten. En segelbåt har
fastnat i bleket. Navigatören med sitt sjökort fram på stäven, har god
tid att begrunda farorna. Klockan är fyra. I det friska
morgonljuset dallra kobbar och skär upplösta i ljusockra och engelskt rött,
som accentueras av koboltvioletta, abstrakta skuggfält. I det stilla,
klara vattnet ser j ag abborrar och gäddor stå och lura i tånghöttorna,
skärgårn liknar ett stort akvarium. Det slår mig detta, att jag färdas
genom två landskap, ett över vattenytan och ett under. Under
vattnet frodiga dalar och kala berg med dunkla tångskogar vaggande
för strömmen. Bakom en solbrant överraskar jag en id, som står
och slöar i ytvattnet, omgiven av vattenmöjans enkla blommor.
Med instinktens snabbhet reser jag mig, årån skjuter ned som en
harpun, träffar över hjässan, iden flyter upp med buken i vädret.
Jag lyfter in fisken i båten och
har en drömlik förnimmelse att
ha gjort detta någon gång
tidigare, långt tillbaka i tiden. Eller
är det bara så, att Huckleberry
Finn har påverkat mig; jag har
nyligen läst Huck Finns äventyr
för min dotter.
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
